När föraktet blir dygd

Är förakt och hat mot politiker en sund folklig reaktion som bara är nyttig i demokratin? Ja, svarar Expressens krönikör Natalia Kazmierska i dagens krönika som gör mig riktigt ledsen och faktiskt en smula förbannad.

Och jag är helt övertygad om att Sverige mår bra av att äckelbomba och dissa Görans gäng. Det är helt normalt. Det är i alla fall mycket bättre att förakta sina politiker än att lyda deras minsta vink och tro blint på riksdagens ovanligt rena själar och trivselgosa i deras Palmemjuka knän.

Nu vet jag ju inte vad "Palmemjuka knän" är, men resten av texten förstår jag. Det är väl helt i sin ordning att kritisera och vara misstänksam mot människor med makt. Det gör jag och det är jag själv. Men om vi vill ha ett demokratiskt system där vi kan välja mellan politiker och värderingar av olika sorter och schatteringar så behövs det ju några som faktiskt ställer upp på att bli valda.

Om utgångspunkten för den som vill ställa upp i ett politiskt val är att bli hatad och föraktad så tror jag det kommer att bli svårare och svårare att rekrytera normala människor till förtroendeuppdrag.

För jag är elak mot alla politiker och jag tycker att fler borde köra på den hatgrejen också.

Nej, Natalia, jag tänker inte köra på den hatgrejen tillsammans med dig. Jag tänker fortsätta att respektera och i vissa fall beundra de kvinnor och män som lägger ner tid och energi på att försöka förändra och förbättra världen där vi bor. Och om du av någon anledning skulle hitta hit till min blogg får du gärna svara på de här frågorna:

• Vill du att vi ska ha några politiker att välja på på valdagen, eller vill du ha något annat sorts system?
• Tycker du att man ska hata och förakta alla sorters människor som försöker påverka världen, som krönikörer till exempel?
• Skulle du själv kunna tänka dig att ställa upp i val och skulle du i så fall förakta dig själv?
• Känner du någon politiker, och i så fall föraktar du den personen eller spar du föraktet för dom du inte känner?