Låt oss rösta i sakfrågan
Sören Wibe, socialdemokratisk riksdagsman och ledande figur i "Socialdemokratiska EU-skeptiker", har börjat en namninsamling inom partiet för att få ihop en medlemsomröstning om en folkomröstning om EU:s nya "konstitution". Om detta debatterades i morse i radions P1-morgon.
Det finns inget fel i att låta partiet gå till omröstning i viktiga frågor, men den här gången skjuter man sannerligen vid sidan av målet. Ska vi ha en medlemsomröstning i partiet är det rimliga att partiets medlemmar får ta ställning till sakfrågan, alltså till fördraget själv och inte frågan om folkomröstning.
Inför inträdet i EU var det socialdemokratiska partiet, som flera andra partier, djupt splittrade i frågan. Man valde då att lägga frågan utanför valrörelsen 1994 för att istället anordna en folkomröstning. På det sättet slapp man ta benhård ställning i partiapparaterna och skjuta frågan till folket. Jag menade då, och menar nu, att det var ett fegt och olyckligt beslut.
Den representativa demokratin hade mått bra av att frågan behandlades i riksdagsval. Partierna och kanske särskilt sossarna hade mått bra av att frågan tydligt avgjordes på en kongress. Istället har vi hamnat i en situation där splittringen från 1994 har följt med elva år fram i tiden.
Jag har tidigare bloggat om att jag tycker folkomröstningar är ett instrument som ska användas mycket varsamt och sparsamt. Däremot tycker jag det finns en poäng när fördragskritikerna nu påpekar att frågan varken kommer att avgöras i riksdagsval eller folkomröstning. Det är en svaghet och det tycker jag man ska vara medveten om.
Jag är därför villig att stödja en medlemsomröstning i själva sakfrågan. Ska SAP ställa sig bakom fördraget eller inte? Däremot kommer jag aldrig att medverka till en folkomröstning som bidrar till att bibehålla splittringen i partiet och försvaga den representativa demokratin.
Det finns inget fel i att låta partiet gå till omröstning i viktiga frågor, men den här gången skjuter man sannerligen vid sidan av målet. Ska vi ha en medlemsomröstning i partiet är det rimliga att partiets medlemmar får ta ställning till sakfrågan, alltså till fördraget själv och inte frågan om folkomröstning.
Inför inträdet i EU var det socialdemokratiska partiet, som flera andra partier, djupt splittrade i frågan. Man valde då att lägga frågan utanför valrörelsen 1994 för att istället anordna en folkomröstning. På det sättet slapp man ta benhård ställning i partiapparaterna och skjuta frågan till folket. Jag menade då, och menar nu, att det var ett fegt och olyckligt beslut.
Den representativa demokratin hade mått bra av att frågan behandlades i riksdagsval. Partierna och kanske särskilt sossarna hade mått bra av att frågan tydligt avgjordes på en kongress. Istället har vi hamnat i en situation där splittringen från 1994 har följt med elva år fram i tiden.
Jag har tidigare bloggat om att jag tycker folkomröstningar är ett instrument som ska användas mycket varsamt och sparsamt. Däremot tycker jag det finns en poäng när fördragskritikerna nu påpekar att frågan varken kommer att avgöras i riksdagsval eller folkomröstning. Det är en svaghet och det tycker jag man ska vara medveten om.
Jag är därför villig att stödja en medlemsomröstning i själva sakfrågan. Ska SAP ställa sig bakom fördraget eller inte? Däremot kommer jag aldrig att medverka till en folkomröstning som bidrar till att bibehålla splittringen i partiet och försvaga den representativa demokratin.
posted by Magnus at
10:10
