Skillnaden mellan demokratin och marknadsekonomin
Jag läser kommentarerna till mina inlägg med stor förtjusning. Det är roligt och spännande att få spontana reaktioner på sitt eget tyckande. Bland de käcka liberaler som kommenterar på min blogg verkar det emellertid finnas en gnutta brist på förståelse av skillnaden mellan demokrati och marknadsekonomi. Jag tror den missuppfattningen bottnar i att båda två handlar om val. Men låt mig ta ett enkelt exempel för att reda ut begreppen.
Du går in i din lokala butik i färd med att köpa din falukorv till middag. När du står vid charkdisken så ligger där sex sorters falukorv. Du jämför pris, innehåll, storlek och om du är van falukorvskonsument så har du säkert preferenser när det gäller smaken. Dessa faktorer väger du samman, träffar ett val och väljer den falukorv som behagar dig bäst. Det är marknadsekonomi, den är utmärkt för just den här typen av dagliga överväganden.
Efter flera år av falukorvskonsumtion börjar du notera att korven består av allt färre människotjänliga ingredienser. Trots att du alltid väljer den nyttiga och bra falukorven kan du notera att den försvunnit från charkdisken och det som finns där inte längre är värt att kalla falukorv. Det gör dig förbannad av två skäl. För det första så är den falukorv som bjuds ut farlig som föda, för det andra finns det längre inga kopplingar till det ursprungliga receptet från Dalarna. Då bestämmer du dig för att ta strid för falukorvens bevarande. Du startar tillsammans med likasinnade ett parti för falukorvens framtida främjande (FFF). Ni sätter ihop ett program, väcker opinion, blir valda till riksdagen och lyckas där driva igenom en ny Falukorvslag (FkL). Den sätter gränser för vilka ingredienser som får finnas i korven, minimikrav på tillverkningsprocessen och kanske krav på lokal anknytning. Det är demokrati, tillsammans har medborgarna i Sverige satt spelregler för marknaden.
Ett år senare kan du som nöjd ordförande i FFF konstatera att det återigen finns bra falukorvar att välja mellan. FkL har gjort nytta och både marknadsekonomin och demokratin har visat sig fungera.
Du går in i din lokala butik i färd med att köpa din falukorv till middag. När du står vid charkdisken så ligger där sex sorters falukorv. Du jämför pris, innehåll, storlek och om du är van falukorvskonsument så har du säkert preferenser när det gäller smaken. Dessa faktorer väger du samman, träffar ett val och väljer den falukorv som behagar dig bäst. Det är marknadsekonomi, den är utmärkt för just den här typen av dagliga överväganden.
Efter flera år av falukorvskonsumtion börjar du notera att korven består av allt färre människotjänliga ingredienser. Trots att du alltid väljer den nyttiga och bra falukorven kan du notera att den försvunnit från charkdisken och det som finns där inte längre är värt att kalla falukorv. Det gör dig förbannad av två skäl. För det första så är den falukorv som bjuds ut farlig som föda, för det andra finns det längre inga kopplingar till det ursprungliga receptet från Dalarna. Då bestämmer du dig för att ta strid för falukorvens bevarande. Du startar tillsammans med likasinnade ett parti för falukorvens framtida främjande (FFF). Ni sätter ihop ett program, väcker opinion, blir valda till riksdagen och lyckas där driva igenom en ny Falukorvslag (FkL). Den sätter gränser för vilka ingredienser som får finnas i korven, minimikrav på tillverkningsprocessen och kanske krav på lokal anknytning. Det är demokrati, tillsammans har medborgarna i Sverige satt spelregler för marknaden.
Ett år senare kan du som nöjd ordförande i FFF konstatera att det återigen finns bra falukorvar att välja mellan. FkL har gjort nytta och både marknadsekonomin och demokratin har visat sig fungera.
posted by Magnus at
09:01
