Granskning bra för jämställdhetsdebatten

Visst kan man se på Evin Rubars tvådelade dokumentär "Könskriget" som tendensiös. Jag begriper att intervjuer är klippta så att budskapet ska gå fram. Så är det, all journalistisk granskning i samhället väljer vinkel. På det hela taget är väl ändå granskningen väldigt positiv.

Jag vill gärna stödja en radikal rörelse för jämställdhet, men jag ställer inte upp på sexism oavsett om den presenteras av män eller kvinnor. Jag vill inte bli utesluten som en konstruktiv kraft för att skapa rättvisa villkor mellan könen. Jag vill aldrig betraktas som något annat än en människa bland andra människor.

Den mycket låga nivå av tolerans som framkommer bland några representanter för kvinnojoursrörelsen vägrar jag tro är representativ för kvinnojourerna som helhet. Jag kan förstå att när man jobbat med att bekämpa det våldet män utsätter kvinnor för blir benägen att dra fler män över en kam. Det kan jag förstå, men det är ändå inte okej.

Mäns våld mot kvinnor ska ses i ljuset från den över- och underordning som finns i samhället. Det ska också mäns våld mot män göra. Ska vi lyckas få fler män att se detta är kanske inte den bästa vägen att inte betrakta dem som människor med samma ansvar och samma skyldighet att förbättra samhället som vilken kvinna som helst.