Magnus tankar: Min hållning i en intolerant debatt

Jag har funderat en hel del över debattklimatet i bloggosfären, men också i samhället i stort i några dagar. Jag tänker inte lägga ner stor möda på denna blogg att gå i klinch med debattörer som på bloggar, ledarsidor och i debattartiklar visar intolerans mot meningsmotståndare. Jag har helt enkelt inte ork eller lust. Istället tänker jag här redovisa mina egna bevekelsegrunder. Grunden för min hållning, till bloggande och till politisk debatt i allmänhet, står till stor del att finna i Statens Offentliga Utredningar (SOU) 1999:100^*.

Min utgångspunkt när jag läser texter vars åsikter jag inte delar är att försöka förstå varför författaren kommit till de slutsatser hon gjort. En förståelse inte i akt och mening för att nagla fast vederbörande i ett fack, utan i syfte att lyssna på hennes bästa argument. Så här står det i SOU 1999:100 sid 1996 (del 4)^**

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.

Jag är demokratisk socialist. Det är en värdering som vuxit fram under merparten av mitt liv. Först och främst är jag övertygad demokrat. Jag tror att ett samhälle blir mycket starkare när åsikter får brytas mot åsikter och där allas röst har rätt att bli hörd med samma styrka. Den som alltid tror sig veta bäst, den som inte har ork att lyssna på andras argument, den som avsiktligt väljer att bortse från andra människors goda avsikter och vilja till förändring, den personen gör demokratin - men också sig själv - en otjänst.

Jag är också socialist. Jag är det med samma utgångspunkt som jag är demokrat. Jag vill ha ett samhälle där alla har rätt till de möjligheter till ett gott liv och utveckling som vi tillsammans kan åstadkomma. Jag tycker det är rimligt att de som har resurser bidrar mer till det gemensamma än de som inte har. Jag blir rörd av sentenser som: "Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov" eller "Gör din plikt - kräv din rätt".

Jag har mycket stor respekt för andra typer av grundvärderingar. Liberalismen är en underbart stringent ideologi, med människans frihet i fokus. Jag har inte mycket att invända mot grundtankarna utan känner mer som Nils Karleby skrev i boken "Socialismen inför verkligheten" från 1926:

Den moderna arbetarrörelsens närmaste praktiska ursprung ligger icke i en principiell motsättning till borgarklassens utgångspunkter. Det ligger däri, att arbetarklassen förmenat att borgarklassen, i omsorg om sina egna materiella intressen, förrått gemensamma ideal, icke haft sinne för även arbetarnas emancipation. Arbetarklassens kamp är ett fullföljande av, icke en brytning med borgarklassens verk.

Jag har svårt för ideologier som inte respekterar demokratin. Kommunismen är en sådan, det finns också sådana strömningar i den konservatism som frodas i samhällets allra översta skikt. Men jag lyssnar gärna ändå, därför att även en blind höna hittar då och då ett korn.

Därför länkar jag från min blogg till meningsmotståndare och personer som inte alls delar mina grundvärderingar. Jag gör det utan att ettiketera deras åsikter, mina läsare kan själva avgöra vilka åsikter de gillar eller inte gillar. Grunden till denna hållning står också att finna i SOU 1999:100 på samma sida^***.

Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?

Allt jag skrivit i detta långa inlägg sammanfattas några sidor senare i utredningen så här på sidan 1999^****: