Borgerlig skadeglädje

Detta är en vecka som hitills präglat av mycken borgerlig skadeglädje. Den segdragna konflikten om makten i Stockholms stadhus har förstås gett upphov till en mängd leenden i mjugg hos dem som inte vill se en fortsatt framgångsrik socialdemokratisk politik i Stockholm och Sverige. Ledarskribenten på SvD PJ Anders Linder skriver:

Det här kommer inte att fungera. Antingen kraschar modellen före valet, eller så
blir inget vettigt gjort.

Men det finns fler borgerliga skribenter som gärna gottar sig i socialdemokratins olika klantigheter. Expressens PM Nilsson bloggar:

Röran kring Stockholms finansborgarråd Annika Billström kan tyckas vara på obegriplig sandlådenivå. Men här finns en tråd som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Konflikterna kring och i stadshuset kan knappast förstås utan att ta in statens mycket känsliga förhållande till Stockholm.

PM:s bloggning är intressantare än de flesta andra hyenors, han försöker se lite bortom den närmaste spelhorisonten och hitta förklaringsmodeller bortom det småskaliga. Någon som väljer att gå rakt motsatt väg är Marie Söderqvist som i skriver krönikor i samma tidning som Nilsson. Hon tycker det bästa vore om journalistiken kröp in i sängkammaren hos våra folkvalda för att se deras verkliga bevekelsegrunder. Så här ser det ut:

För egen del tror jag nog att en karta över tidigare och nuvarande kärleks-, vänskaps-, släktskaps- och äktenskapsbanden bland Stockholms socialdemokrater skulle vara nyttigare för den som vill förstå det politiska livet i stadshuset än ännu en artikel som försöker förklara politiska meningsskiljaktigheter.

Jag tror säkert att det går att hitta mycket spännade snask om man vill betrakta politiken som ett relationsspel mellan personer. Själv tycker jag politik bör vara och är oftast större än så. Det handlar ju till syvende og sidst om vilken framtid vi vill ha.

Också SSU:s affär med medlemsfusk verkar gå mot sitt slut. 9000 medlemmar har begärt utträde, eller hur man nu ska säga. Det är klart att man får problem om man använder sig av falsk medlemsrekrytering för att spela maktspel. Den borgerliga skadeglädjen sammafattas nog bäst av bloggaren Lisa Falk som skriver:

SSU tappar var tredje medlem, över 9000 medlemmar har valt att hoppa av
sossarnas ungdomsförbund när de blev tillfrågade. Skadeglädje är den enda sanna
glädjen. Fy så lågt av mig.

Lågt eller inte, jag håller verkligen med henne när hon lite längre ner skriver:

Jag tycker ändå att SSU hanterat det ansvarfullt som gjort en ordentlig uppfräschning och rensning i sitt register. Ardalan Shekarabi har tagit sitt ansvar och tänker avgå nu till sommaren. Det känns faktiskt rätt bra att vi håller på och lämna "SSU skandalen" bakom oss så det kan börja handla om politik igen(..)

Jag tänker inte moralisera över borgerlig skadeglädje kring socialdemokratiska misslyckanden. Jag konstaterar mest att det finns en del att lära för socialdemokraterna av vårens skandaler. Till exempel att det är bättre att fokusera på att utveckla samhället där vi lever än att inveckla sig i interna strider om makt, det kan väl inte vara så svårt att förstå?