Sommaren utan Monica?

Monica Zetterlund befaras död står det på Aftonbladets hemsida. Det är så ledsamt, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Monica Z:s röst har betytt så mycket för mig genom livet. Som när hon med desillusionerad stämma sjunger Tage Danielssons sorgliga men ändå hoppfulla uppgörelse med 68:a-vänstern i "Var blev du av ljuva drömmar". Som när hon sjunger den romantiska och Stockholmsljuva "Sakta vi gå genom stan".

Som när hon i filmen "Äppelkriget" gör en uppstudsig häxa som stoppar de tyska miljöförstörarna. Som "den sista jäntan" i Povel Ramels fantastiska text om en döende landsbygd.

Som den som introducerade mig i jazzens förlovade värld med klassiker som Monicas vals, med Bill Evans som akompanjatör.

Jag var på nyinvigningen av Nalen och såg ett av hennes allra sista liveframträdanden tillsammans med Dompans orkester. Det var en bräcklig Monica som stod på scen. Rösten hade inte samma självklarhet längre, men den hade kvar den där underbara balansen mellan bitterhet och sötma.

Idag är jag ledsen, nu börjar en sommar utan Monica.