Dick Erixon speglar sig själv.
26 ÅR UNG OCH REDAN AVSATT PAMP. Så står han där, som 26-åring och beklaga sin egen avgång efter en rad skandaler. Ardalan Shekarabi avgår som SSU-ordförande. Men som alla pampar tycker han sig inte ha något ansvar. Lillgammal. Det är något olustigt över att en så ung person redan kan vara så impregnerad av det politiska spelet och de genomcyniska bortförklaringarna.
Sällan har man läst billigare snack. En av de mest cyniska politiska kommentatorerna sitter på läktaren utan ansvar och dömer en kille som faktiskt tagit sitt. När ställer Erixon upp till val på en post som kan nagelfaras av media? På vilket sätt bidrar Erixons kommentarer till att fördjupa den politiska debatten och flytta fokus från spel till innehåll?
Hur är det dom säger i Dick Erixons förlovade land? He is rubber, you are glue, what you say bounces back and sticks to you...