En tog ansvar - finns det fler som orkar?

SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi avgår vid höstens SSU-kongress. Det var ett riktigt beslut. Den typen av kampanjmetoder och den tveksamma hanteringen av medlemmarnas pengar bör få följder men inga efterföljare.

Idag består SSU-förbundet av ett antal distrikt som delat upp sig i falanger. Höger och vänster, förnyare och traditionalister eller rövslickare och extremister. Det är fritt fram att etikettera, det är det de är bäst på, de käcka SSU:arna. Falangernas politik är tämligen ointressant, den sträcker sig visserligen från Castrokramare till Perssonfundamentalister. Men den politiska diskussionen tenderar i alla fall bara att hetta till när det handlar platsen vid köttgrytorna.

Under många kongresser nu har de två olika falangerna ställt upp med varsin kombination av ordförande/sekreterare. Principen är "the winner takes it all". Sluta upp med det, dela makten, lär känna varandra. Undvik att föreslå någon av de mest profilerade falangisterna till FS. Se till att få en jämn geografisk spridning av ombuden. Utöka förbundsstyrelsen om så behövs. Rekrytera ombudsmän från alla distrikt till förbundsexpeditionen. Låt principen bli delad glädje är dubbel glädje.

Till mitt eget gamla SSU-distrikt - Stockholm stad - som alltid gillat att ligga på vänsterkanten i politiken vill jag gärna säga idag: Visa att ni är lika stora som Ardalan. Hånskratta inte, inte ens i smyg, åt en kille som gjort fel och tagit ansvar. Försök att visa att ni är lika stora.

All heder åt Ardalan, idag har SSU-förbundet fått en ny chans!