Varthän vandrar vänstern?

Det pågår ett frenetiskt ompositionerande för närvarande i svensk politik. Moderaterna vandrar till synes vänsterut, men jag undrar om det det inte i huvudsak är en återgång till ett mer socialkonservativt arv. Denna inbrytning tror jag smärtar mest hos kristdemokaretrna som länge ensamma har haft den arenan. Folkpartiet har under flera år positionerat sig åt höger, likaså centerpartiet. Ompositioneringarna har inte varit lika tydliga på politikens vänsterkant. Socialdemokraterna har ensamma tronat i politikens mittfåra med sin oemotsägliga regeringskompetens som främsta vapen. Miljöpartiet är tämligen otydliga tycker jag, samtidigt som man måste erkänna att de har en fantastisk förmåga att vinna små men för (s) smärtsamma symbolfrågor i poltiska förhandlingar.

Efter Gudrun Schymans avhopp, granskningen av Lars Ohly och i och med lanseringen av F! ökar pressen på vänsterpartiet. Åt vilket håll ska de vandra. Ali Esbati har svaret klart för sig - åt vänster och det med fart. Vänsterpartiet måste bli ett "tydligt, konfliktinriktat (min kurs.) vänsterparti"

Skillnaden mellan att å ena sidan låta vänster men varken vara en garant för fortsatt vänsterperspektiv eller ha den organisatoriska styrkan att flytta politiken åt vänster, och å andra sidan faktiskt kunna vara ett vänsteralternativ med självklar feministisk politik, måste klargöras i retorik, valkrav och verkligt arbete.

Själv tvivlar jag starkt på att en tydligare vänsterprofil för (v) ökar den organisatoriska förmågan att flytta politiken åt vänster. Men jag har haft fel förr.