Det är lätt att moralisera - gör det!

En av socialdemokratins grundvärderingar fastslagen i de flesta av förra seklets partiprogram var arbete. Första gången jag blev uppmärksammad på detta tyckte jag det såg lite konstigt ut - frihet, jämlikhet, solidaritet, demokrati och så arbete. Idag förstår jag bättre, men då har partiet förstås tagit bort avsnittet ur partiprogrammet, det är synd.

Avsnittet inleddes med den klassiska meningen

Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.

Det finns en tydlig moral i denna för arbetarrörelsen grundläggande sats. För det första, det blir ingen nation, inget välfärdsbygge utan folkets arbete. För det andra, har nationen ambitionen att växa sig stor och stark måste den stimulera folkets vilja till arbete. Ur denna moral växte det som vi kallar arbetslinjen fram.

Arbetslöshetskassorn, sjukkassorna, ja hela det trygghetsnät av socialförsäkringar vi idag har växte fram ur viljan att stimulera till arbete. Det har varit ett fantastiskt framgångsrikt koncept, en idé som verkligen är värd att värna. Men idén undergrävs av idéer som att simma till finland under sjukskrivningen eller starta ett parti när man är hemförlovad för utmattningssyndrom.

Jag är övertygad om att dessa personer mår mycket bättre av sina nya aktiviteter, men det är faktiskt inte så det är tänkt att fungera. Varje dag reser sig hundratusentals människor upp och går till jobbet även fast det känns tufft, de är hjältarna i Sveriges välfärdsstat, deras vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.

Ska vi då starta en klappjakt på försäkringsfuskare? Nej, jag tror inte det behövs. Men man kan faktiskt moralisera kring fusket och den "försörjningskreativitet" som finns kring våra socialförsäkringssystem. Det kan man göra precis på samma sätt som man moraliserar över skattesmitare och svartarbetare, de som stjäl ur vår gemensamma välfärd i andra ändan.

Jag säger det en gång till bara för att det är viktigt. Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång.