Tännsjö har en poäng

I en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt skriver Torbjörn Tännsjö att Sverige numera har två konservativa partier - Moderata samlingspartiet och Socialdemokratiska arbetarepartiet. Tännsjö menar att både Moderaterna och Socialdemokraterna de senaste åren genomgått en förvandling från liberala eller nyliberala partier till mer traditionellt konservativa partier med Lag och ordning, Status Quo och Politiken som konst istället för vetenskap på agendan.

Att Moderaterna förflyttat sig mot mer traditionellt konservativa rötter tror jag alla som sysslar med politik tycker är tydligt. Socialdemokratins politiska förvaltande har också, tycker jag mig sett, gått från en samhällsomdanande inriktning till en samhällsbevarande.

Tännsjö menar att det nu uppstått ett konservativt block i politiken och att man mycket väl skulle kunna tänka sig samregering mellan (m) och (s). Till det ställer jag mig mycket tveksam, men hans reflektioner är intressanta och tänkvärda.

Det faktum att socialdemokraterna fram tills nyligen i många år har fått bära rollen av statsbärande parti och opposition mot sig själv tror jag har lett till en i grunden mer försiktig och konservativ hållning. Jag tror (och hoppas) att det faktum att oppositionen nu samlat sig i en allians för maktskifte kommer leda till att socialdemokraterna åter förmår formulera sig programmatiskt i en djupare samhällskritik också av det man själv skapat. Däri bör ingå en offensiv politik för att minska de ekonomiska klyftorna mellan olika grupper i samhället. Klyftor som tillåtits öka lavinartat under socialdemokratins senaste regeringsperiod.