När hela havet stormar

Ska försöka ta några steg tillbaka från det vortex som konflikten i Stockholms arbetarekommun utgör. Jag tror emellertid att de intervjuer och analyser som publicerats i dagens morgontidningar (DN, DN - analys, City, SvD) inte gör det lättare att hitta ett lyckligt slut på denna historia. Den som lever får se.

Men faktum är att striden i Stadshuset inte är en isolerad historia. När jag försöker skaffa mig en överblick i det politiska landskapet de senaste månaderna är det tydligt att det pågår stora ompositioneringar och dessa leder till stora spänningar. (Jag har tidigare skrivit om detta - här och här.)

Inom socialdemokraterna har väl de politiska omprövningarna varit måttliga, men det långa regeringsinnehavet i sig, kombinerat med trycket från, ett för första gången på länge, föränderligt politiskt landskap bidrar till spänningsökningen. Utgången i valet 2006 är verkligen inte given.

Barbro Hedvall skriver idag en intressant ledare i DN om ompositioneringarna inom borgerligheten och då framförallt folkpartiet. Mauricio Rojas känner sig kränkt av de partivänner som ifrågasätter hans integrationspolitiska program. I SVT24 såg jag igår en paneldebatt med PJ Anders Linder, Anna Kinberg Batra, Tommy Svensson och Ingvar Persson om huruvida Moderata samlingspartiets pågående omorientering bara beror på Reinfeldts smidiga munläder eller om det finns någon substans i det hela. Panelen verkade mena att visst finns det substans i förändringen men den kommer bara att tolereras så länge opinionssiffrorna går upp.

Hela havet stormar just nu, inbördeskrigen, lappkasten och de nya partibildningarna är inga isolerade företeelser. Det är i sanning en verkligt spännande period för oss som är intresserad av politik. Hösten 2004 / våren 2005 kan nog gå till historien som en tid som i grunden förändrade bilden av svensk politik. Är det på det viset är det oförlåtligt om den socialdemokratiska debatten konsentrerar sig till personer och inte idéer och handlingsvägar.