Magnus tankar

tisdag, maj 31, 2005

Projekt pågår

Ok, jag har bestämt mig. Det blev byte av blogg. Men medan jag håller på att arbeta med att få den bloggen att se ungefär ut somjag vill ha den så fortsätter jag att posta här ett salg fram över. Jag valde Wordpress som verktyg och för er som är vådligt nyfikna på den nya bloggen som finns den redan nu till beskådande på magnus.ljungkvist.nu/blogg/.

Jag tar hemskt gärna emot synpunkter och förslag på vilka funktioner jag borde ha på den nya bloggen.

I övrigt kan jag berätta att jag var å tittade på StarWarsIII ikväll. Bra var den. Riktigt bra.

Men som Yoda skulle ha sagt "Jobba vidare jag måste. Av sig själv bloggar inte blir till"

Funderar på att flytta

Jag funderar på att flytta denna blogg till en egen domän och med ett eget bloggverktyg. Är det någon som har något klokt att rekommendera?

Grejen är att jag inte känner mig helt tillfreds med Blogger. Det är trevligt å så på alla sätt å vis, men jag vill ha större flexibilitet.

Detta om min lilla fundering, anledningen till att jag inte bloggat så mycket på sistone är att arbetet (!) lägger hinder i vägen. Usch! Annars skulle jag ha bloggat om valet i Frankrike, bajenmatchen igår, apoteksmonopolet och kanske fortsatt lite på debatten om myndigheter och opinionsbildning. Ni får föreställa er vad jag tycker in blanco och reagera på det. Tjipp!

söndag, maj 29, 2005

MTGBJ III

Idag har jag varit rökfri i drygt en vecka. Jag är så duktig! (hurra, hurra hurra). Min geniala plan att bli en bättre människa från och med juni månads inträde har fungerat utmärkt i stora delar och stora framsteg är gjorda. Några bakslag har det också blivit, mest på diet och bantningsfronten.

Jag började ju med den äckliga pulverdieten i torsdags. Två grillade korvar som start på dagen visserligen men sedan bara pulver. Mot slutet av torsdagen kände jag mig trött och matt. På fredagen startade jag med pulverfrukost och hade tänkt pulvra till lunch men lyckliga omständigheter och min svaga själ ledde till att jag gick och käkade sushi istället (men mindre än vanligt). Fredag kväll åt jag en vanlig middag, spagetti och köttfärssås eftersom jag läst i en kvällstidning att det var bra mat. Igår var allt som vanligt. Det vill säga, jag åt helt utan en tanke på diet och jävlar va bra jag mådde. Jag lutar nu åt att skita i pulverdiet, tänka på vad jag äter och kanske ersätta några middagar i veckan med pulver. Nu i veckan gick jag i alla fall från 104 kg (måndag) till 100, 5 kg (fredag). Och det är ju inte så illa. Det har säkert mest att göra med cyklingen!

Cyklingen går bra, cyklade alla vardagar i förra veckan och det går fortfarande fortare. Med fredagen som undantag för det var en fruktansvärd motvind hem. I kväll ska jag spela badminton vilket har legat nera några veckor under min värsta förkylning. Men jag är inte orolig, konditionen är ju förbättrad.

Tankar om böcker

Som syntes i förra inlägget så fick jag ett kedjebrev om böcker av Fredrik på Torg33. Nu är det dags att svara.

1. Hur många böcker äger du?
Tja, jag å jag. Visserligen var det jag som släpade med mig flest böcker in i boet, men idag har vi gjort en rejäl gallring och slängt bort alla dubbelexemplar och sånt. Det smärtade, jag gillar inte att slänga böcker, inte ens vattenskadade pocketböcker. Men, till svaret! Här hemma har vi i hyllorna ungefär 1200 böcker, kanske lite mer för det var något år sedan jag räknade. (Ja, jag har räknat) Dessutom ligger på vinden våra barnböcker och det kanske är en 4-500 stycken. De 1200 böckerna är fördelade på ungefär 60 procent svensk och engelsk skönlitteratur och 40 procent svensk och engelsk facklitteratur. Bland facklitteraturen dominerar samhällvetenskap, historia, arkitektur och språk.

2. Senast köpta bok
Det är en jättesvår fråga, eftersom vi är med i några bokklubbar och oftast glömmer att avbeställa böckerna. (Vi är drömkunder!) Jag tror att den senaste boken som kom hette Snowleg och är skriven av Nicholas Shakespeare. Jag läser den just nu, den har börjat bra. Senaste boken jag aktivt köpt var en dykguide till Oman.

3. Senast lästa bok
Senaste boken jag blev färdig med var en fantasybok av Stephen Donaldson, hans allra nyaste, som hette The Runes of the Earth. På nattygsbordet ligger boken av Nicholas Shakespeare, Stalin - den röde tsaren och hans hov av Simon Sebag Montefiore (som jag har skrivit om och som Urban på S-blogg recenserar idag), The complete book of Hold'Em Poker av Gary Carson och Svensk historia under vattnet - Vrak i östersjön berättar av Alexej Smirnov. Jag är en sån där typ som gillar att läsa många böcker samtidigt.

4. Fem böcker som betytt mycket för mig (som jag läst minst 3 gånger)
Det där blev också en svår fråga, det är nämligen inte nödvändigtvis så att det är böckerna som betytt mest för mig som jag läst om flest gånger. Ofta läser jag om böcker för att få lättsmält underhållning. Så jag listar 5 böcker som verkligen betytt nått för mig.
  • Det nödvändiga uppbrottet - en debattbok om 80-talets socialdemokratiska politik. (Därför att det var den första politiska bok jag läste och på många sätt har den kommit att färga vad jag tycker politiskt)
  • Sven Grassmans "Det plundrarde folkhemmet" och "Till en kvinnlig vikarie" därför att de lärde mig att man också måste ifrågasätta auktoriteter man litar på. (Jag räknar dom som en bok...)
  • CS Lewis Narniaböcker, för jag minns hur glad jag blev när jag fick en ny av mina föräldrar. Här skulle jag vilja räkna in en massa andra barnböcker som betydde mycket i min uppväxt mest i coming-of-age-kategorin. Böcker som på olika sätt belyste den svåra passagen från barndom till vuxenhet. Narniaböckerna får representera allt det.
  • Douglas Adams "Liftarens Guide Till Galaxen". Därför att med en klackspark ska livet egentligen levas.
  • A. A. Milnes Nalle Puh och Nalle Puhs hörna. Därför att min mamma samlade på dom. Därför att jag har böckerna på tiotals olika språk. Därför att ju vuxnare jag blir desto bättre blir de. Därför att Nalle Puh är utrotningshotad av Walt Disney som dragit in utgivningen av originalböckerna i massa länder för att kränga sin tecknade smörja. Därför att Nalle Puh är världens bästa bok.
5. Fem personer som jag skulle vilja svarade på de här frågorna också.
Jag skickar stafettpinnen vidare till

lördag, maj 28, 2005

Bokutmaning antagen

Cool, jag har också blivit tillfrågad om att vara med i det skojiga bloggkedjebrevet om böcker. Jag fick frågan av Fredrik på Torg33. Skitkul, synd bara att det tog mig nån dag för mycket att upptäcka frågan. Jag ska ge mig på att svara efter en god natts sömn, jag känner att klockan är lite mycket. Återkommer. Tack Fredrik!

Bloggar jag hittat ikväll

Har precis hittat några nya bloggar jag tänker hålla ögonen på. Den ena är ordföranden i Socialdemokratiska Studentförbundet Erik Sundström som bloggat i en månad men som jag missat av någon anledning. Det andra är en blogg som varit igång i en knapp vecka och som jag hittade ikväll - Tyckfrihet, forum för progressiva betraktelser.

Vad betyder hemligt?

Läser att Carolina Klüft och Stefan Holm har träffat Bosse Ringholm för att diskutera skatteregler för elitidrottare. Det är bra. Det enda jag reagerar på, och det har ingenting att göra med sakfrågan, är Sportbladets användning av ordet HEMLIGT och SKATTEKUPP. Vad menas? Är mötet hemligt för att Sportbladet inte fick en inbjudan? Vad betyder skattekupp i det här fallet? Är varje förändring av skattesystemet en kupp? Sportjournalistik som ger sig på politiska frågor bli bara för löjligt. Till Mats Wennerholms försvar ska sägas att ordet skattekupp bara fanns med i rubriken och antagligen är ditsatt av någon käck sättare, ordet hemlig/hemligt fanns tre gånger i artikeln.

Mer intressant vore en redogörelse för en skattemodell som gör det möjligt för elitidrottare att sprida ut inkomsten över flera år. Men den lär knappast Wennerholm skriva :-)

Rätt att ifrågasätta myndigheter

Det är ju inte ofta jag delar en problembild eller en åsikt med DN:s ledarsida. Men när det händer kan det vara värt att uppmärksamma. Henrik Berggren skriver idag en ledare om "den svåra konsten att styra". Den ifrågasätter de senaste två decenniernas stora myndighetsexpansion, där vi sett allt fler myndigheter med uppgift att opinionsbilda.

Det är en oroande utveckling, att så mycket av den samhälleliga opinionsbildningen sker på uppdrag av staten. Det är tveksamt ur demokratiskt perspektiv därför att det riskerar att utarma och snedvrida den fria opinionsbildningen i politiska partier och inom journalistiken.

Statskontoret har nu fått i uppdrag att kartlägga antalet myndigheter i Sverige. Jag ser fram emot en intressant debatt om demokratins spelregler. Jag hoppas på att regeringen och socialdemokratiska arbetarepartiet vågar delta i den debatten och inte väljer att huka i skyttegravarna när de borgerliga debattörerna börjar skjuta vilt omkring sig. Det här är faktiskt till syvende og sidst en fråga om den representativa demokratins överlevnad och trovärdighet. Det är partier och förtroendevalda som representerar folket, inte myndigheter och generaldirektörer!

fredag, maj 27, 2005

Hur blir man CUF-ordförande?

Fredrick Federley heter en kille som har ett jättestort sinne för humor. Det han tycker är roligast i världen är skämt där man driver med politiska motståndare och försöker förringa deras engagemang och deras åsikter. Kryddar man det med lyteskomedi och skämt om motståndarnas utseende och själförmögenheter så blir det extra kul.

Bara för att glädja honom har jag här sammanställt en lista över de kriterier du behöver uppfylla för att bli ordförande i centerns ungdomsförbund, CUF.
  • Du måste komma från landet
  • Du får inte ha någon respekt för dina politiska motståndare
  • Du måste okritiskt hylla marknadsliberalismen
  • Du måste tycka att moderaternas partiledare är en lämpligare kandidat till statsministerposten än centerns
  • Du måste tycka som Dick Erixon och bör inte formulera en egen politisk agenda
  • Du måste anse att det är bara åsikter som överenstämmer med dina som är "ideologi"
  • Du måste vara poppig och söt

Gud va kul vi kan ha det i politiken!

När jag tänkte efter så var det här inlägget inte kul alls och visade mest på att jag i mina sämsta stunder nedlåter mig till att skriva smörja. Jag tror faktiskt att man för att bli ordförande i CUF behöver engagemang, politisk lidelse och övertygelse, jävlar anamma och en förmåga att samla och leda ungdomar. Ungefär de egenskaper som krävs för att bli minister i en socialdemokratisk regering med skillnad för vilka värderingar man brinner för. Demokrati, tolerans och respekt för andra till exempel.

Go girl!

Jag gillar Åsa Petersen, Aftonbladets ledarskribent. Nu var det sagt. Hon skriver nästan alltid om sånt jag funderar på och idag är inget undantag. Med några säkra penndrag fortsätter hon sin beskrivning av förföljelsen av kvinnor och kvinnliga opinionsbildare, hon visar också på hur hatet kan springa ur mer accepterade källor som när Expressens Natalia Kazmierska driver på politikerhat och förakt. Det är vidrigt, och sorgligast av allt är att Expressen inte har ork att ta avstånd ifrån den typen av demokratiförakt och hets. I sitt stilla sinne undrar man vad Bo Strömstedt hade tyckt om Kazmierska?

Hur i helvete ligger det till - egentligen?

Ulrika Kärnborg gör en underbar sågning av SVT:s dokumentär "Könskriget" i dagens DN Kultur. Efter att ha läst den börjar man på allvar fundera över journalistik. Är det verkligen så lätt att vinkla historier för att få fram en poäng, och hur kan vi i såfall vara säkra på att Ulrika Kärnborg inte gjort samma sak?

Två slutsatser drar jag. Ett. Det är fortfarande inte ok av en regeringstjänsteman att hota en journalist. Två. Jag vill verkligen veta hur intervjuer och bakgrundsmaterial till dokumentären såg ut. Jag vill veta hur i helvete det ligger till. Egentligen.

torsdag, maj 26, 2005

MTGBJ II

Är hemma å arbetar idag. Det är bara så där kul, men jag passade på att ta emot sotarn i morse och gå till farbror doktorn på grund av min förkylning som aldrig släpper. Farbror doktorn skrev ut en dunderkur (dubbel dos) penicillin å sa åt mig att det bästa kanske vore om jag stannade hemma och vilade några dagar för att hjälpa förkylningen att försvinna. Så jag lyder hans råd och stannar hemma - idag.

Sen gick jag - nä cyklade - till närmsta apotek. Det var en trevlig upplevelse, den begåvade pharmaceuten bakom disken tittade på receptet jag fått av doktorn och föreslog att jag skulle köpa samma medicin fast med ett annat namn 40 kronor billigare. "Nämen va bra", sa jag och blev lite stolt över att kunna spara pengar åt både mig och skattebetalarna. En god gärning helt enkelt.

Full av stolthet travade jag iväg till den lokala korvkiosken där jag inhandlade två grillade korvar med bröd. Inte hade jag en aning om att det skulle bli den sista glimten av riktig föda jag skulle få på två veckor, men så blev det. Korvarna var inte äckliga, men inte direkt goda heller, de befann sig liksom i det ganska stora utrymmer som finns mellan gott och äckligt, kanske med en glidning mot gott faktiskt.

Efter korven på väg mot cykelstället passerar jag en hälsokostbutik. "Aha!" tänkte jag, "här kanske dom har äckliga dietpulver?" Så jag stegade in och visst dom hade pulvrena. "Jäklars!", tänkte jag, "nu kan jag inte ens skylla på det längre". Jag tog tjuren vid hornen köpte ett storpack med någon slags godissmak och bestämde mig för att börja dieten på en gång.

Nu har jag alltså börjat på min stora juniförvandling. Rökt har jag fortfarande inte gjort sedan i söndags morse (lördag natt). Cyklat har jag gjort sedan 9 maj. Just nu är jag uppe i 18 mil in alles. Äcklig pulverdiet är påbörjad, och jag kan nu berätta att den inte var fullt lika vedervärdig som jag hade befarat. Smaken ligger någonstans mellan äckligt och nästan inte ätbart. Men det är ju bara sex gånger om dagen i två veckor jag ska äta smörjan. Idag har jag läst att jag får äta blomkål, championer och gurka också. Ska bara jobba lite till, sen går jag till butiken och köper svamp och blomkål. Mums!

onsdag, maj 25, 2005

Bloggundersökning klar!!

Bloggaren med koll framför andra, och dessutom en kär gammal kollega, Hans Kullin med sin blogg Media Culpa, är nu klar med sin undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Mycket läsvärd. Ta del av den nu!

Vi är inte ensamma

Mitt under debatten igår, jag tror knappt någon märkte det, säger Göran Persson något av det vackraste jag vet. "Ingen människa är en ö"

Vi hör ihop. Åsiktskillnader, åldersskilnader, skillnader i kön och etnicitet är förgängligt. Vi hör ihop, centerpartister, syndikalister, unga pojkar, erfarna kvinnor, Fredrik Reinfeldt, du, jag och Robert Mugabe. Om det finns något jag verkligen skulle vilja kunna förmedla med denna blogg så är det just den eftertanken, lite då och då. Här kommer ett utdrag ur John Donnes Meditation XVII.
Ingen människa är en ö, ingen är helt ensam för sig, envar är ett stycke av kontinenten, en del av det hela. (...) Varje människas död gör mig mindre, eftersom jag är en del av mänskligheten, och sök därför aldrig att få veta vem klockan ringer för. Den ringer för dig.

Hård kritik mot kändisbloggar

Johan Croneman skriver idag en elak recension av de etablerade mediabloggarnas intåg i bloggosfären. (Jag hittar ingen länk på DN.se) Han skriver:
Men vilka är det nu som ockuperar och kommersialiserar den här ytan också? Jo, chef- och nöjesredaktörer, journalister och krönikörer som redan har plats i stora, etablerade, bredkäftade medier, med spaltkilometer till sitt förfogande. Tack vare bloggen kan vi nu också få läsa allt de inte sorterat - viktiga dagboksanteckningar, vardagsfilosofi, helt okorrade funderingar om livet: en chefredaktör skriver att det duggregnar i Malmö, han lyssnar på en platta och ringer en polare. (...) Det ser ut som man nyss har rivit en mur, egentligen bygger man en helt ny. (...) Den nyfrälsta medelklassens blogg betyder att man inte längre behöver tänka något nytt, inget alls faktiskt, inga eftertankar, inga reflektioner, man tänker bara lite högt med varandra, pratar tankspritt för sig själv. Vi är mediekompisar allihopa. Lägg ut mig. (...) Efter dokusåporna - mediesoporna. Garanterat osorterade.
Det är klart att utrymmet för bloggare utanför mainstreammedierna krymper med alla dessa glada bloggande redaktörer. Risken ökar betydligt för att samma budskap går igen i tidningar och i bloggosfären med än mer likriktning som följd. Men man kan ju tänka sig en utveckling där de bloggande redaktörerna tar bloggosfären på allvar och länkar utanför sin omedelbara kamrat- och intressesfär. En utveckling där de etablerade medierna åstadkommer en vidgning av debatten. Man kan tänka sig det. Men man har svårt att tro det.

Hittills är det bara Helle Klein som för in en doft av den större bloggosfären på sin blogg. Det räcker inte.

tisdag, maj 24, 2005

Vältränad men tydlig debatt

Mitt första spontana intryck från den här debatten blir ändå att det är otroligt hur vältränade de två kombatanterna var. Blickarna in i kameran, de repetitiva budskapen, attackerna, riposterna, ja det var som att se en bättre balett på Broadway. Det kommer bli en kul valrörelse.

Jag tyckte Persson var stark. Ett tydligt budskap grundat i tydliga värderingar bar långt. Jag ger ändå gärna Reinfeldt en poäng i att argumentationen tenderade att handla väl mycket om den moderata politiken.

Reinfeldt var också bra, men det märktes att han har haft en period av smekmånader bakom sig nu. Jag tyckte han verkade lite skakad av att faktiskt möta på hårt motstånd för första gången.

Det som totalt oroar mig mest är att kontrahenterna talade så lite om hur vi ska få nya jobb i Sverige. Den som formulerar ett trovärdigt och slagkraftigt program på det området kommer att få en bra start in i valrörelsen.

Dieter är också politik

Jag fick en kommentar av Fredrik. Han tycker jag ska skita i pulverdieten och köra någon av de nu så populära dieterna där man käkar massvis av kött, gräddsåser och sånt men skiter i potatis, spannmål och andra kolhydrater.

Jag är ledsen men jag fixar inte det. Av politiska skäl. Att börja käka på ett sätt som om alla på jorden ville äta likadant skulle innebära att 80-90 procent av mänskligheten skulle stryka med, det är bara för mycket.

Kött och grädde i all ära, det är ursmarrigt, men det är bröd, gröt, pasta, ris och potatis som gör att vi kan leva fler än några futtiga miljoner människor på denna gjord. Nä folkmördardieter får du gå på själv.

Granskning bra för jämställdhetsdebatten

Visst kan man se på Evin Rubars tvådelade dokumentär "Könskriget" som tendensiös. Jag begriper att intervjuer är klippta så att budskapet ska gå fram. Så är det, all journalistisk granskning i samhället väljer vinkel. På det hela taget är väl ändå granskningen väldigt positiv.

Jag vill gärna stödja en radikal rörelse för jämställdhet, men jag ställer inte upp på sexism oavsett om den presenteras av män eller kvinnor. Jag vill inte bli utesluten som en konstruktiv kraft för att skapa rättvisa villkor mellan könen. Jag vill aldrig betraktas som något annat än en människa bland andra människor.

Den mycket låga nivå av tolerans som framkommer bland några representanter för kvinnojoursrörelsen vägrar jag tro är representativ för kvinnojourerna som helhet. Jag kan förstå att när man jobbat med att bekämpa det våldet män utsätter kvinnor för blir benägen att dra fler män över en kam. Det kan jag förstå, men det är ändå inte okej.

Mäns våld mot kvinnor ska ses i ljuset från den över- och underordning som finns i samhället. Det ska också mäns våld mot män göra. Ska vi lyckas få fler män att se detta är kanske inte den bästa vägen att inte betrakta dem som människor med samma ansvar och samma skyldighet att förbättra samhället som vilken kvinna som helst.

Magnus tankar goes Bridget Jones

Ok, nu har det börjat dra ihop sig till stora projektmånaden juni. Jag har ju berättat lite om den tidigare. Här finns ett liv som ska förändras. Jag ska bli smal, rökfri, vacker, hälsosam och vältränad. Ursprungsplanen var i sammanfattning:

Från och med 1:a juni ska jag:
  • sluta röka
  • cykla varje dag till jobbet
  • byta ut mat mot pulverdiet
  • inte dricka alkohol fram till midsommar

Nu blev det inte riktigt så. Jag bestämde mig i söndags för att lägga av med rökningen på stubben. Så nu har jag två rökfria dygn bakom mig. (Hurra!) Det har samband med att jag dragits med en förkylning i två månader och dessutom hade jag en sån där jag-ska-aldrig-mera-göra-nånting-dumt-i-hela-mitt-liv-baksmälla i söndags så att röka den dan var lixom inte att tänka på. Cyklingen har jag hållt på med sen 9:e maj och det går jättebra. Igår satte jag nytt världsrekord (för feta medelålders socialdemokratiska politruker) på sträckan jobbet och hem. 23 minuter. Benen darrade, men jag var lycklig. Dessutom gick det lättare att andas än vanligt, undrar om det har samband med rökningen?

Pulverdieten går det inte lika bra med. Jag kan inte hitta den i någon affär. Affärerna här runt jobbet verkar ha specialiserat sig på att sälja ätbar människoföda och inte snoräckliga pulver med sparris eller chokladsmak. Varför kan de inte vara mer kundtillvända? Alkohol har jag inte druckit sedan i lördags (söndags morse...) och jag vet av erfarenhet att det kan jag inte göra första månaden medan jag slutar röka. Omdömet brakar åt fanders och snart sitter man där med en cigarr i näven. Så nu är kroglivet slut fram till midsommar. Ni som hade tänkt att bjuda ut mig på krogen den närmaste månaden är nu befriade från denna tunga plikt, låt bli, ni är förlåtna.

Rapporter om mina makalösa framsteg på vägen mot ett sundare och vackrare liv kommer publiceras oregelbundet på denna blogg under rubriken MTGBJ, vilket är en akronym av dagens rubrik, det är inte en sammansättning av en känd mediakoncern och en osedlig gärning. Så det så.

måndag, maj 23, 2005

Tävla om Möllercitat!

Jag vill påminna mina läsare om den pågående tävling jag utlyst om den gamle socialministern Möllers citat om "varje skattekrona som inte används effektivt är att stjäla från de fattiga". Var det verkligen så han sa? Och när sa han det? En öl står på spel!

Fria medier?

Att medierna försvarar sig mot alla typer av inskränkningar i tryckfriheten är väl så naturligt som något kan bli. Jag tycker också Göran Perssons uttalande som det presenterades i helgens tidningar var dumt. Roger Mogert ser saken ur en liten annan vinkel än Expressen och Aftonbladet och sådant är ju alltid intressant. Nu måste jag surfa runt och försöka få kläm på vad som verkligen är sagt. Ordet ska vara fritt, det måste alltid vara utgångspunkten.

När forskningen ballar ur

Emil Uddhammar heter en docent i statsvetenskap på Uppsala universitet. Idag har han skrivit en debattartikel på Aftonbladet. Den artikeln är definitivt inte ämnad åt att förbättra den statsvetenskapliga forskningens rykte. Det är en rent propagandainlägg av en person inte inte på något sätt styrker sina påståenden, vilket man kanske kunde kräva av en person som ändå undertecknar med sin akademiska titel.

Några lösryckta påståenden ur artikeln:´
  • "När miljöpartiet krävde ministerposter efter förra valet, tyckte Pär Nuder att det behövdes en grundlagsändring för att stärka regeringsmakten." Hade Emil Uddhammar, som docent, någon gång de senaste 8 åren öppnat en tidning och följt grundlagsdebatten hade han vetat att utredningen om regeringsformen initierades långt innan valet 2002. Det förekom till exempel partiledaröverläggningar om inriktningen på en sådan utredning redan 2001.
  • "Vid Asienkatastrofen i vintras stod regeringen handlingsförlamad." Ja, det är ju ett populärt påstående, men bör man som docent uttala detta utan stöd i forskningsresultat eller hos den kommission som nu granskar regeringens och myndigheternas agerande efter katastrofen.

Jag bestämmer mig för att googla denna Uddhammar. På Wikipedia börjar jag förstå debattinlägget. Uddhammar är gammal ordförande i Fria Moderata Studentförbundet. Han har också varit forskningschef vid högerns propagandacentral, Cityuniversitetet. Det är inte en docent i statvetenskap som skrivit denna artikel. Det är en propagandist från höger. Det är väl helt i sin ordning. Det förklarar också det helt obefintliga vetenskapliga inehållet i artikeln. Får man föreslå att Uddhammar använder sig av titeln "moderat debattör" eller motsvarande. Det vore väl hederligare - och så slapp man bli besviken över det ointressanta innehållet.

NAIRU och varför arbetslösheten är hög

Jag började jobba ordentligt med arbetsmarknadspolitik efter valet 1994. Jag blev då anställd som biträdande borgarrådssekreterare i Stockholms stadshus med ansvar för arbetsmarknads och integrationspolitik. De första fyra åren av 90-talet hade arbetslösheten skenat, jag kom själv direkt från arbetslöshet till jobbet i stadshuset.

Den dåvarande ledningen i Stadhuset med Mats Hulth i spetsen hade en vision om att vi i Stockholm skulle kunna göra skillnad genom lokala arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Så här i efterhand så tror jag att ganska mycket av de pengar som lades ner på dessa arbetmarknadsprogram var pengar i sjön. Några projekt var bättre än andra, men det mesta förslog inte.

Jag försökte lära mig mer om arbetsmarknadspolitikens mekanismer medan jag jobbade där och gick på en hel del seminarium. På modet var att diskutera förhållandet mellan inflation och arbetslöshet särskilt med betoning på det lilla begreppet NAIRU (Non-Accelerating Inflation Rate of Unemployment) och på vilken nivå den ligger i Sverige. Jag hade inte när jag lärt mig detta uttryck förstått det nästan omöjliga i att bedriva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik med en stenhård inflationsbekämpning.

Idag påminner Dan Josefsson om åren och politiken på 90-talet som skapade den arbetslöshet vi fortfarande dras med. Det är läsvärt, inte minst för att det är viktigt för socialdemokratin att ta ställning till frågan om vad som kommer först - folkets rätt till arbete eller låg inflation.

lördag, maj 21, 2005

Jag är ute när gumman min är inne

Denna helg kör vi helt könsuppdelat. Jag ska ut på galej idag med mitt sällskap som består av män, män och åter män. I morgon ska Stina ut med sitt tjejgäng. Nathalie Landin frågade på sin blogg för ett tag sen om Stina någonsin får se sin man. Svaret är mestadels nej, men eftersom en aning jämställdhet eftersträvas i vår familj får jag heller inte se henne.

Det är det som är livet på en pinne och vår kärlek den tar aldrig slut.

Min hållning i en intolerant debatt

Jag har funderat en hel del över debattklimatet i bloggosfären, men också i samhället i stort i några dagar. Jag tänker inte lägga ner stor möda på denna blogg att gå i klinch med debattörer som på bloggar, ledarsidor och i debattartiklar visar intolerans mot meningsmotståndare. Jag har helt enkelt inte ork eller lust. Istället tänker jag här redovisa mina egna bevekelsegrunder. Grunden för min hållning, till bloggande och till politisk debatt i allmänhet, står till stor del att finna i Statens Offentliga Utredningar (SOU) 1999:100*.

Min utgångspunkt när jag läser texter vars åsikter jag inte delar är att försöka förstå varför författaren kommit till de slutsatser hon gjort. En förståelse inte i akt och mening för att nagla fast vederbörande i ett fack, utan i syfte att lyssna på hennes bästa argument. Så här står det i SOU 1999:100 sid 1996 (del 4)**
Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.
Jag är demokratisk socialist. Det är en värdering som vuxit fram under merparten av mitt liv. Först och främst är jag övertygad demokrat. Jag tror att ett samhälle blir mycket starkare när åsikter får brytas mot åsikter och där allas röst har rätt att bli hörd med samma styrka. Den som alltid tror sig veta bäst, den som inte har ork att lyssna på andras argument, den som avsiktligt väljer att bortse från andra människors goda avsikter och vilja till förändring, den personen gör demokratin - men också sig själv - en otjänst.

Jag är också socialist. Jag är det med samma utgångspunkt som jag är demokrat. Jag vill ha ett samhälle där alla har rätt till de möjligheter till ett gott liv och utveckling som vi tillsammans kan åstadkomma. Jag tycker det är rimligt att de som har resurser bidrar mer till det gemensamma än de som inte har. Jag blir rörd av sentenser som: "Från var och en efter förmåga - till var och en efter behov" eller "Gör din plikt - kräv din rätt".

Jag har mycket stor respekt för andra typer av grundvärderingar. Liberalismen är en underbart stringent ideologi, med människans frihet i fokus. Jag har inte mycket att invända mot grundtankarna utan känner mer som Nils Karleby skrev i boken "Socialismen inför verkligheten" från 1926:
Den moderna arbetarrörelsens närmaste praktiska ursprung ligger icke i en principiell motsättning till borgarklassens utgångspunkter. Det ligger däri, att arbetarklassen förmenat att borgarklassen, i omsorg om sina egna materiella intressen, förrått gemensamma ideal, icke haft sinne för även arbetarnas emancipation. Arbetarklassens kamp är ett fullföljande av, icke en brytning med borgarklassens verk.
Jag har svårt för ideologier som inte respekterar demokratin. Kommunismen är en sådan, det finns också sådana strömningar i den konservatism som frodas i samhällets allra översta skikt. Men jag lyssnar gärna ändå, därför att även en blind höna hittar då och då ett korn.

Därför länkar jag från min blogg till meningsmotståndare och personer som inte alls delar mina grundvärderingar. Jag gör det utan att ettiketera deras åsikter, mina läsare kan själva avgöra vilka åsikter de gillar eller inte gillar. Grunden till denna hållning står också att finna i SOU 1999:100 på samma sida***.
Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant?
Allt jag skrivit i detta långa inlägg sammanfattas några sidor senare i utredningen så här på sidan 1999****:
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Det är tolerans i ett nötskal.

*) SOU 1999:100 Bibeln-texterna
**) NT Matt 5:38-41
***) NT Matt 5:46-47
****)NT Matt 7:12

fredag, maj 20, 2005

Tre modiga kvinnor

Många har skrivit kloka kommentarer på sina bloggar idag om de tre modiga kvinnor, Åsa, Åsa och Helle, som idag gick ut på Aftonbladets kultursida för att försöka hejda ett totalt haveri av debattklimatet. Jag har inte så mycket att tillägga i sak. För det första har jag svårt att ens föreställa mig hur det skulle kännas att bli kallad för "kuk" eller "fitta" för sådant jag skriver eller säger. Det har helt enkelt aldrig hänt. För det andra tycker jag att deras texter var tillräckliga, vad skulle jag ha att tillföra...

..mer än mitt totala stöd, och det har dom!

torsdag, maj 19, 2005

Med Grönings blogg i centrum

Ibland är världen lite lätt surrealistisk. Som idag. Jag gick in på Lotta Grönings blogg på Aftonbladet och läste en intressant bloggning om vad vi egentligen menar med "centrum" när vi använder ordet i det politiska språket. Lotta uppmanade oss läsare att bidra med våra definitioner och mejla henne. Lite senare på bloggen skriver hon att hon kommer igen imorgon (läs idag) för att redovisa de definitioner hon fått in.

När jag kom in på hennes blogg hade hon alltså publicerat båda dessa inlägg och jag själv, som tyckte att jag hade en intressant tanke om saken, mejlade henne. Nu när jag tog mig tid att gå in på Lottas blogg igen så har hon publicerat mitt mejl rakt av. På sitt sätt kan man säga att jag bloggat på Lotta Gröning blogg - det är ju lite crazy. Så här ser Lottas bloggning ut. (Det kan ju inte vara något problem ur upphovsrättsynpunkt att jag klipper in hela bloggningen, det är ju jag som skrivit den...)
Här kommer några kommentarer till min fråga om centrum.

Först en kommentar från Magnus som också har egen blogg

Hej Lotta, lång tid inget se.
Du ställde en fråga om vad vi menar med centrum som politisk kliché. För egen del är bilden som dyker upp i huvudet en person, en sak eller en åsikt som placeras i en monter mitt på ett torg för att beskådas av alla andra som står i en ring runtomkring. Patienten i centrum, medborgaren i centrum, värderingar i centrum, moral i centrum osv. En i grunden ganska obehaglig bild som mest visar på ett ovanifrån- (eller runtomkring-) perspektiv. Medborgaren som objekt. Läskigt.

När jag jobbade i regeringskansliet hade vi internt en ganska infekterad debatt om det finns någon skillnad på "medborgarperspektiv" och "medborgarfokus". Jag menade att det gjorde det, en stor skillnad. Utformar man politiken utifrån ett medborgarperspektiv är det med medborgaren som subjekt, ett inifrån och ut eller nerifrån och uppperspektiv. Utformar man politiken med ett medborgarfokus inträffar det rakt motsatta. Då är det apparaten som ser på människan och försöker anpassa sig.

Som slutsats säger jag detta: Vi måste ha fokus på att sätta medborgarperspektivet i centrum! Om du hajjar

En ganska bra bloggning om jag får säga det själv. Jag väntar nu med spänning på Lottas egna tankar kring användandet av ordet centrum och vilka slutsatser hon dragit av alla de svar hon rimligtvis har fått. Jag hoppas vi får se en sådan redovisning.

Men samtidigt är det en gnutta problematiskt det här med bloggar utan en rimlig kommentarfunktion. På Grönings blogg hamnar man i något slags allmänt diskussionsforum utan koppling till enskilda inlägg eller postningar om man trycker på "Diskutera". Det är svårt att följa kronologi och ämnen. Istället blir det för Lotta Gröning att ta till dessa inklippta mejl i bloggen. Det är knepigt som läsare av bloggen att ta ställning till om jag vill mejla in. Huruvida det jag skriver publiceras eller inte blir ju helt godtyckligt behandlat. I detta fall hade jag inte en tanke på att hela mejlet skulle bli publicerat, jag ville bara väcka en tanke hos Lotta inför hennes sammanställning om ordet centrum. Uppenbarligen lyckades jag med det, men vem är det nu som står för texten ovan, är det jag eller Lotta Gröning? Och när folk trycker på knappen diskutera och får frågan "Håller du med Lotta Gröning?" vem är det då de egentligen håller med - eller mot?

Nu blir det reklam

Vänstersidan av bloggosfären i Sverige växer rekordsnabbt för närvarande. Så nu är det dags att göra reklam för ytterligare en ny bloggare. Denna gång är det personal- och kulturborgarrådet i Stockholm, Roger Mogert som har börjat blogga. Som bonus följer att nu växer också Bajensupportrarnas andel av bloggosfären!

Varför flickor inte får leka

Veronica Palm bloggar idag om det fullständigt häpnadsväckande löjliga i att småkillars (2-årsåldern) kläder är förstärkta så de kan krypa omkring och leka oförsiktigt utan att ha sönder kläderna men att kläder tänkta för småtjejer saknar dessa förstärkningar. Läs, förskräcks och vägra handla till tvååringar efter kön!

Medan hjärnan kopplar på

Det är väl lika bra att erkänna att jag inte är i toppform idag. Men igår kväll när jag tillsammans med tusentals andra firade Bajens rättvisa, nödvändiga och totala triumf över Jugå'n, då var jag i toppform. Nu sitter jag mest å väntar på att hjärnan kopplar på.

Aktuellt hade ett intressant inslag om bloggning igår. Bland annat medverkade Urban Lindstedt och Fredrik Federley. På slutet av inslaget hänvisade studioreportern till en SVT-sida där man kunde få hjälp med att komma igång med bloggläsande och egen bloggning. På den sidan hade Urban varit snäll nog att lista mig bland sina 5 favvobloggar. Så medan jag i godan ro satt å kolla på fotbollsderby så gick mina besöksiffror upp i himlen. Kul.

Ännu roligare var det att det var så schysst stämning på Söderstadion. Båda klackarna skötte sig väl, och om jag förstått medierapporteringen rätt så blev det lugnt efteråt också. Väldigt skönt. På medborgarplatsen och på Gröne Jägarn där jag hände var stämningen laddad med testosteronfylld kärlek. Alla föll varandra om halsen, alla var bröder och ölen flödade mellan de högljudda hejaramsorna. Jag gillar sånt även om det gör mig hes och ger mig huvudvärk efteråt.

onsdag, maj 18, 2005

Vad sa Möller egentligen?

Den legendariske socialdemokratiske socialministern och sociala ingenjören (tre social på så kort tid är nästan rekord - nu blev det fyra:-)) har ett mycket berömt citat som handlar om att man ska ta tillvara skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Googlar man efter citatet får man en väldigt massa olika varianter. Jag är ute efter originalet och vid vilket tillfälle han yttrade de berömda orden. Jag utlyser härmed en tävling. Den som först presterar ett korrekt citat med tidpunkt och tillfälle för dess första yttrande eller publicering bjuder jag på en öl på en trevlig krog i Stockholmsområdet!

Här följer några alternativa varianter jag hittat.

Alternativ 1

Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från de fattiga.

Alternativ 2

Varje förslösad skattekrona är en stöld från de sjuka och fattiga.

Alternativ 3

Varje skattekrona som förslösas är en stöld från folket

Alternativ 4

Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket.

Alternativ 5

Varje slösad skattekrona är en stöld av folket


Jag har hittat minst 20 andra varianter på detta citat och har inte en susning om vilket som är det rätta. Snälla hjälp mig!!!

Borgerlig skadeglädje

Detta är en vecka som hitills präglat av mycken borgerlig skadeglädje. Den segdragna konflikten om makten i Stockholms stadhus har förstås gett upphov till en mängd leenden i mjugg hos dem som inte vill se en fortsatt framgångsrik socialdemokratisk politik i Stockholm och Sverige. Ledarskribenten på SvD PJ Anders Linder skriver:
Det här kommer inte att fungera. Antingen kraschar modellen före valet, eller så
blir inget vettigt gjort.

Men det finns fler borgerliga skribenter som gärna gottar sig i socialdemokratins olika klantigheter. Expressens PM Nilsson bloggar:
Röran kring Stockholms finansborgarråd Annika Billström kan tyckas vara på obegriplig sandlådenivå. Men här finns en tråd som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Konflikterna kring och i stadshuset kan knappast förstås utan att ta in statens mycket känsliga förhållande till Stockholm.

PM:s bloggning är intressantare än de flesta andra hyenors, han försöker se lite bortom den närmaste spelhorisonten och hitta förklaringsmodeller bortom det småskaliga. Någon som väljer att gå rakt motsatt väg är Marie Söderqvist som i skriver krönikor i samma tidning som Nilsson. Hon tycker det bästa vore om journalistiken kröp in i sängkammaren hos våra folkvalda för att se deras verkliga bevekelsegrunder. Så här ser det ut:
För egen del tror jag nog att en karta över tidigare och nuvarande kärleks-, vänskaps-, släktskaps- och äktenskapsbanden bland Stockholms socialdemokrater skulle vara nyttigare för den som vill förstå det politiska livet i stadshuset än ännu en artikel som försöker förklara politiska meningsskiljaktigheter.

Jag tror säkert att det går att hitta mycket spännade snask om man vill betrakta politiken som ett relationsspel mellan personer. Själv tycker jag politik bör vara och är oftast större än så. Det handlar ju till syvende og sidst om vilken framtid vi vill ha.

Också SSU:s affär med medlemsfusk verkar gå mot sitt slut. 9000 medlemmar har begärt utträde, eller hur man nu ska säga. Det är klart att man får problem om man använder sig av falsk medlemsrekrytering för att spela maktspel. Den borgerliga skadeglädjen sammafattas nog bäst av bloggaren Lisa Falk som skriver:
SSU tappar var tredje medlem, över 9000 medlemmar har valt att hoppa av
sossarnas ungdomsförbund när de blev tillfrågade. Skadeglädje är den enda sanna
glädjen. Fy så lågt av mig.

Lågt eller inte, jag håller verkligen med henne när hon lite längre ner skriver:
Jag tycker ändå att SSU hanterat det ansvarfullt som gjort en ordentlig uppfräschning och rensning i sitt register. Ardalan Shekarabi har tagit sitt ansvar och tänker avgå nu till sommaren. Det känns faktiskt rätt bra att vi håller på och lämna "SSU skandalen" bakom oss så det kan börja handla om politik igen(..)

Jag tänker inte moralisera över borgerlig skadeglädje kring socialdemokratiska misslyckanden. Jag konstaterar mest att det finns en del att lära för socialdemokraterna av vårens skandaler. Till exempel att det är bättre att fokusera på att utveckla samhället där vi lever än att inveckla sig i interna strider om makt, det kan väl inte vara så svårt att förstå?

Våldet är ditt ansvar - också.

Under rubriken "Jag gillar kvinnojourerna" kommentar Kalle Lundberg Johan Esks krönika om män och fotbollsvåld på följande sätt:
Att fascinationen för våld är manligt och något vi män lär oss redan som mycket små pojkar visar Stephan Medel-Enck i sin eminenta bok "Med uppenbar känsla för stil". En bok som har fått mig att kraftigt ifrågasätta rollen som man och inse att det största arbetet mot jämställdhet måste gå ut på att vi alla ifrågasätter mansrollen.

Mendel-Encks bok gjorde stort intryck på mig också. Det är uppenbart att många av oss män uppfostras på ett sätt som gör att vi betraktar våld som något naturligt. Det är ett problem och det är inte ett viktigt inslag i en uppfostran i dagens samhälle. Vi har alla ett personligt ansvar för att bryta våldspiralen. Idag känns ämnet extra angeläget för jag har en krypande obehagskänsla inför kvällen derby mellan Bajen och Ju'gå'n.

tisdag, maj 17, 2005

Spänningen är olidlig

Sitter här och försöker komma på när jag var på ett derby på Söderstadion senast. Ingenting dyker upp i huvudet. Kan någon vänlig själ berätta när det senaste derbyt på Söderstadion gick? Var det -97 mot Djurgårn? Hur som helst så känns det härligt att det börjar dra ihop sig till match.

Säsongen har inte börjat så bra för Bajen. Ena stunden har de budit på riktigt underhållande fotboll för att i nästa sekund spela platt som i division 4. Det är mycket ansträngande för min psykiska hälsa. Jag tror nog inte det är någon fara för urhalkning i år, men det alldeles för dåliga anfallsspelet oroar mig en hel del.

En annan sak som oroar mig är säkerheten inför och under morgondagens match. Jag vill ju så gärna att Bajens derbyn ska gå på hemmaplan så jag hoppas verkligen att allt går lugnt och städat till. Jag hoppas att alla Bajen fans inser att minsta bråk kan förvisa oss till Råttsunda och det vore ett öde värre än döden.

Förtvivla inte systrar

Från den svanska högerns förnämsta PR-maskin, JKL, kommer idag nyheten att Word Economic Forum släppt en rapport som visar att Sverige är bäst i världen på jämställdhet. Det är kanske inte förvånade, jämställdhetsarbetet i Sverige har gått bra och har en stor acceptans hos de allra flesta. Det betyder inte att Sverige är ett jämställt land. Jämställdhet är inte något man kan komparera - jämställd, jämställdare, jämställdast - antingen har kvinnor och män samma förutsättningar och möjligheter eller så har de det inte.

Det känns bara bra att vi leder ligan, nu gäller det att motivera sig till att fortsätta ligga i topp!

Förtvivla inte systrar
Er kamp är också vår
Det är inte om att mäta eller mätas kampen står
Fast förklädnaderna skiftar i förtryckets maskerad
så har vi ändå samma fiende när väl maskerna har ryckts av.
Mikael Wiehe

måndag, maj 16, 2005

Striden över - Billströms inflytande minskar

Efter ett marathonlångt möte beslutade idag den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen att Annika Billström får lämna platsen som gruppledare för socialdemokraterna i Stockholm. Gruppen valde en ny gruppledare, det blev LO-distriktets sekreterare Elisabeth Brandt som nu får jobbet att skapa lugn och arbetsro inför valet 2006.

Redan tidigt på kvällen gick Helle Klein ut och förklarade att Annika sitter kvar och att detta var en förlust för den falang som intrigerat. Det är en alldeles för enkel och enögd beskrivning. För mig som har rötter i arbetarekommun står det klart att det funnits minst två falanger som intrigerat i detta spel om ledningen i stadshuset. Jag tror det vore mycket olyckligt om någon i detta läge satte sig på sina höga hästar och utropade sig till moralisk segrare. Det finns inga segrare efter denna strid och bara en förlorare - det socialdemokratiska partiet.

Nu har punkt satts i denna konflikt. Två starka kvinnor ska nu leda socialdemokraterna i Stockholm mot valseger. Det kommer bli ett tufft jobb. Jag utgår ifrån att alla bjuder till i det arbetet. Vi som sympatiserar med de socialdemokratiska värderingarna och vill se ett Stockholm präglat av dessa kan nu ta några djupa andetag och lugna ner oss. För i morgon börjar det tuffa arbetet att kommunicera politik och inte konflikter. Så grattis Elisabeth till det fina uppdraget som gruppledare för socialdemokraterna i Stockholm och grattis Annika till det fina uppdraget som finansborgarråd!

Så härligt storsvenskt!

Vad skulle Norge varit utan svenskarna allmänhet och Wallenbergarna i synnerhet? En liten övergiven randstat i utkanten av Europa utan svenskt virke och stål till sina skrytsamma båtbyggen. Och oljan har de Wallenbergarna att tacka för. Dessutom har de stoppat en mängd fusioner och sammanslagningar som hade varit bra för dem i modern tid. De får verkligen skylla sig själva. Denna storvulna och storsvenska inställning kan vi ta del av idag i Dagens Nyheters ekonomidel.

Vad vi varit utan norrmännen? Mer framgångsrika i längdåkning på skidor i alla fall!

Tännsjö har en poäng

I en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt skriver Torbjörn Tännsjö att Sverige numera har två konservativa partier - Moderata samlingspartiet och Socialdemokratiska arbetarepartiet. Tännsjö menar att både Moderaterna och Socialdemokraterna de senaste åren genomgått en förvandling från liberala eller nyliberala partier till mer traditionellt konservativa partier med Lag och ordning, Status Quo och Politiken som konst istället för vetenskap på agendan.

Att Moderaterna förflyttat sig mot mer traditionellt konservativa rötter tror jag alla som sysslar med politik tycker är tydligt. Socialdemokratins politiska förvaltande har också, tycker jag mig sett, gått från en samhällsomdanande inriktning till en samhällsbevarande.

Tännsjö menar att det nu uppstått ett konservativt block i politiken och att man mycket väl skulle kunna tänka sig samregering mellan (m) och (s). Till det ställer jag mig mycket tveksam, men hans reflektioner är intressanta och tänkvärda.

Det faktum att socialdemokraterna fram tills nyligen i många år har fått bära rollen av statsbärande parti och opposition mot sig själv tror jag har lett till en i grunden mer försiktig och konservativ hållning. Jag tror (och hoppas) att det faktum att oppositionen nu samlat sig i en allians för maktskifte kommer leda till att socialdemokraterna åter förmår formulera sig programmatiskt i en djupare samhällskritik också av det man själv skapat. Däri bör ingå en offensiv politik för att minska de ekonomiska klyftorna mellan olika grupper i samhället. Klyftor som tillåtits öka lavinartat under socialdemokratins senaste regeringsperiod.

Bloggning utan kommentarer

Jag surfade in på Aftonbladet för att ta del av Helle Kleins blogg. Den påminner mycket om de andra bloggarna i de etablerade medierna. Ingen möjlighet ges till publika kommentarer. Jag tycker det är synd. Nu vet jag i och för sig att Helle läser sin mejl och det är ju bra så. Men värdet i de publika kommentarerna är att man kan följa och se hur en debatt utvecklas.

Helle länkar emellertid till bloggar utanför den egna tidningen och faktiskt utanför den egna politiska sfären, det ska hon ha credit för.

[UPPDATERING] Jag upptäckte att en av bloggarna som Helle Klein länkade till var min blogg. Plötsligt framstod Helles blogg som ett skinande ljus bland de etablerade mediebloggarnas mörker. :-) Jag tackar (ödmjukast) för länken.

fredag, maj 13, 2005

Lite småplock innan helgen

Samlar ihop lite smått jag funderat på att blogga om i veckan, men som inte riktigt kvalat in till att bli ett eget inlägg.

Det finns en telefon som går till djävulen och när man ringer på så svarar han som så... "Det finns ingen abbonent på detta nummer, vär vänlig kontrollera numret. Djävulen har bytt telefonnummer. Odjurets tal är inte längre 666 utan 616 allt detta enligt nya studier av det äldsta bevarade exemplater av Johannes uppenbarelse. Jag vet faktiskt inte om detta har någon praktisk betydelse i vardagen, men det är ju lite intressant ändå. Kan det vara en dålig nyhet för företaget Shoeline på Horn(s)gatan 66 (!) i Stockholm med numret 6160000?

Tim(e)ing is everything vet vi som håller på med informationsspridning. Jag vet inte vad man ska säga om det faktum att Annika Billström dyker upp som omslagsflicka på Time magazine. (Via Annikas blogg.) På måndag verkar det som det drar ihop sig till ett avgörande i slaget om Stadshuset. Flera hyfsat tunga kvinnor i Stockholms arbetarekommun framför kritik på dagens DN-debatt. Aftonbladets Mats Engström tar på ledarplats tydlig ställning för Billström. I lunchekot kan man höra intervju med Billstömkritiska röster. I Kungsholmens Folkblad, organ för den lokala partiföreningen där stadshuset ligger, kan man läsa Håkan Walléns krav på Billströms avgång. Mina partikamrater varkar vara helt överens om en sak. Denna byk ska tvättas offentligt i media, men där slutar tydligen koncensus för dagen. En sak är jag i alla fall glad över och det är att det nu hörs fler röster än Annikas och hennes vänner i denna debatt. Det ger en bättre möjlighet att ta ställning i denna soppa.

Farfar är 95 år ung och i eftermiddag far jag ner till Göteborg för att fira honom. För något år sedan flyttade han från sitt enplanshus till en lägenhet 1 1/2 trappa utan hiss. Jag är så imponerad av livskraften i den mannen och hoppas att jag har fått ärva lite.

Upplands-Bro inför skatt på regn, eller en så kallad regnavgift för sina invånare. Ibland tar kreativiteten i skatte- och avgiftsfrågor lite väl stora svängar. Hanteringen av dagvatten är väl ändå någonting man betalt för i kommunalskatten?

Sommaren utan Monica?

Monica Zetterlund befaras död står det på Aftonbladets hemsida. Det är så ledsamt, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Monica Z:s röst har betytt så mycket för mig genom livet. Som när hon med desillusionerad stämma sjunger Tage Danielssons sorgliga men ändå hoppfulla uppgörelse med 68:a-vänstern i "Var blev du av ljuva drömmar". Som när hon sjunger den romantiska och Stockholmsljuva "Sakta vi gå genom stan".

Som när hon i filmen "Äppelkriget" gör en uppstudsig häxa som stoppar de tyska miljöförstörarna. Som "den sista jäntan" i Povel Ramels fantastiska text om en döende landsbygd.

Som den som introducerade mig i jazzens förlovade värld med klassiker som Monicas vals, med Bill Evans som akompanjatör.

Jag var på nyinvigningen av Nalen och såg ett av hennes allra sista liveframträdanden tillsammans med Dompans orkester. Det var en bräcklig Monica som stod på scen. Rösten hade inte samma självklarhet längre, men den hade kvar den där underbara balansen mellan bitterhet och sötma.

Idag är jag ledsen, nu börjar en sommar utan Monica.

torsdag, maj 12, 2005

I prylarnas rike blir alla lyckliga

På lunchen idag gick jag förbi den fantastiska modellbutiken snett emot jobbet. För en vecka sedan hade jag gått förbi och tagit en katalog som presenterade radiostyrda bilar, båtar, flygplan och helikoptrar. Jag förälskade mig i en liten gul helikopter som man gott kunde flyga med inomhus. Den var jätteliten och jättesöt. Å JÄTTEHÄFTIG.

Tre å ett halvt tusen. Var får jag tag i tre å ett halvt tusen som inte min fru vet om? Plus två tusen som jag behöver för att köpa simulatorn. Man behöver en simulator för att lära sig flyga helikoptern innan man försöker med den riktiga. Jag förbereder argumentationen med Stina. I rimlighetens namn förlorar jag. Vilken vettig människa lägger ner fem å ett halvt tusen på att köpa en helikopter och en helikoptersimulator utan att vara säker på att man kan köra den?

Framför mig på skrivbordet ligger en tjuga. Det är ungefär det jag har att köpa onödiga prylar för efter att jag köpte cykel i måndags. Det saknas alltså femtusenfyrahundraåttio kronor. Jag kommer aldrig bli ägare av en gul liten söt jättehäftig helikopter. Mitt liv är meningslöst.

Då slår det mig att jag i alla fall köpte en liten cykeldator till min nya coola häftiga cykel (som säkert snart blir stulen). Datorn är kul. Jag vet numera att det cykelvägen är nio kilometer och sextio meter hemifrån till jobbet. På tisdagen cyklade jag denna sträcka på 28 minuter, idag på 25 minuter. Det blir bättre!

Kondition i all ära, men någon gul, supercool, liten å jättehäftig radiostyrd helikopter är den ju inte.

Förvisa Ruskig Idé - Åter Regeringen

F R I Å R är en verkligt katastrofal idé som urholkar grunden i arbetslinjen. Denna miljöpartistiska produkt bottnar i en i grunden tillväxtfientlig politik. Jag har svårt att förstå att den socialdemokratiska regeringen accepterat införandet av ett så i grunden jävla dåligt förslag. (Ursäkta franskan.)

Det är genom arbete som välstånd skapas. Varje person som arbetar skapar ett värde. En politik för full sysselsättning är en politik för tillväxt. Men idén om friår är en kapitulation inför den permanentade arbetslösheten. En traditionell arbetsmarknadspolitik syftar till att förenkla för individer att hitta jobb och i tider av lågkonjunktur erbjuda arbetstillfällen som skapar värden för samhället. Friåret utgår ifrån att arbetsmarknadspolitikens investeringar inte ska gå till arbete utan ledighet och fritid. Fritid kan också skapa tillväxt, men oändligt mycket mindre än arbetet.

Så nu används skattebetalarnas resurser till att bibehålla en allt för hög arbetslöshetsnivå, resurser som istället kunde användas till investeringar i nya produkter, välfärd och tillväxt. Det är en farlig konsekvens av regeringens allt närmare samarbete med miljöpartiet.

Jag minns miljöpartiets intåg i rikspolitiken, då gjordes stor affär av det faktum att de uttalat vände sig mot tillväxt. Idag har de tonat ner den retoriken men deras förslag bottnar fortfarande i en bristande förståelse för välfärdens behov av en växande ekonomi. Bara det faktum att kravet på medborgarlön fortfarande kvarstår i miljöpartiets program visar att de ingenting lärt och ingenting förstått.

Jag ser miljöpartiets ingrepp i arbetsmarknadspolitiken som ett betydligt farligare politiskt spår än deras motstånd till regeringens europapolitik. Olyckligtvis verkar partiets ledning inte alls se denna fara. Om samarbetet ska fördjupas med miljöpartiet måste socialdemokratin göra tydligt och klart att vi inte kan tumma på en fungerande politik för tillväxt. Den socialdemokratiska grundsatsen - Folkets vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång - gäller fortfarande, eller hur?

Avslutningsvis kan jag tipsa om att det idag i Sveriges radios Studio 1 är tema friåret. Jag tänker lyssna på debatten mellan DN:s Peter Wolodarski och miljöpartiets Yvonne Ruwaida med stort intresse. Jag påminner gärna om vad Karl-Beril Jonsson brukar säga till sin ömma moder varje julaftonskväll:
Ett väl utfört arbete skänker en inre tillfredsställelse
och är den grund varpå samhället vilar.

onsdag, maj 11, 2005

Hur man vet att man är gammal

Surfade runt bland bloggar jag gillar och hamnade på Kalles blogg, Politik, fotboll och livet. Han beskriver hur han upplever det nu pågående kårvalet på Stockholms universitet, och går igenom några av högern ifrågasatta ideologier. Queerism står det plötsligt och jag hajar till. Jag trodde jag hade hyfsad koll på jordens alla ismer, men nu inser jag att jag börjar bli gammal och förstockad. I huvudet ringer husguden Tage Danielssons råd till nyfött barn angående i vilken ordning det bör skaffa sig sina övertygelser.

Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla -ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.

El hombre nuevo *

Just nu läser jag en fascinerande och lite skrämmande bok om Stalin. "Den röde tsaren och hans hov" heter den och handlar om Stalin och kretsen runt honom när han stod på höjden av sin makt. När jag diskuterade boken med några vänner igår så gled vi in på varför vissa ideologier och trossystem blir så oerhört farliga, ja dödliga. Det gäller kommunismen, det gäller nazismen och det gäller fler ideologier men också religioner genom historien.

Gemensamt kom vi till slutsatsen att alla politiska och religiösa rörelser som har som bärande tanke att för att åstadkomma förändring av samhället så behöver man förändra människan, blir intoleranta och till sist dödliga för den omgivning där den verkar.

Om ett samhällssystem behöver en ny sorts människa för att fungera så är det samhällssystemet dömt att misslyckas. Men kostnaden för detta misslyckande kan ibland räknas i miljoner liv. Om det finns någonting historien lärt oss så är det att människan är den hon är. Inget vackert tankesystem kommer att ändra på det.

Men vi kan ändra på förutsättningarna för varje människa att utvecklas på sina egna villkor. Vi kan också ändra på förutsättningarna för människor att verka tillsammans. Demokratins verkliga styrka ligger i att den utgår från varje människas lika värde och att alla ska ha en möjlighet att påverka samhället runt omkring sig. Den bygger på tolerans och på att man kan vilja förändra samhället utan att vilja förändra människan.

Jag tror det är därför jag reagerade så instinktivt illa när jag för några år sedan läste ett debattinlägg av Margareta Winberg med rubriken "Jag vill ha en ny man". Hon menade inte att hon ville gifta om sig, hon ville ändra på männen. Det är fel angreppssätt på jämställdhetsdebatten, det tyder på intolerans. Jämställdheten är en för viktig fråga för att tappas bort i en tro på att människan förändras. Jämställdheten måste precis som jämlikheten åstadkommas genom ett gemensamt åtagande och demokratiska förtecken.

Sen undrar jag ju fortfarande över vänsterpartiets uttalade kommunister. Står den nya människan på deras agenda? Lever Ernesto Guevaras dröm kvar bland ledamöter i Sveriges riksdag?

*) El hombre nuevo, var Ernesto "Che" Guevaras vision om en ny människa som skulle vara grunden för de kommunistiska samhället.

tisdag, maj 10, 2005

Ny bloggare upptäckt

Det är kul att titta på sin egen statistik ibland. Då kan man upptäcka nya bloggare. På det sättet har jag upptäckt Sandro Wennberg som har en utmärkt blogg. Och idag upptäckte jag att landstingsrådet Dag Larsson (som bara sitter några rum bort från mig på jobbet) har börjat blogga. Dag bloggar idag om stockholms nya sjukvårdsstruktur och har vänligheten (obs ironi) att lägga upp hela sitt inledningsanförande i dagens debatt. Övriga inlägg är mer personliga och bland annat berörs striden i Stockholms arbetarekommun.

Ont, det gör ont!

Jag har just gått in i en jag-måste-bli-en-mycket-bättre-människa-fas. Därför har jag köpt en cykel. Det gjorde ont i plånboken och nu gör det ont i bakdelen. Men cyklat har jag i alla fall.

Sen har vi frågan om rökningen. Det är inte bra att jag röker. Det blir ännu sämre att vara rökare första juni. Jag gillar att ta en cigg när jag tar en öl. Snart är det omöjligt. Ergo, dags att sluta röka.

Sen har vi frågan om kroppshyddan, den är för stor. Den borde bli mindre. Min gode vän Peter W berättade att han gått ner en massa vikt genom att under några veckor gå på pulverdiet. Det var äckligt, men man bör kunna stå ut med äckligt i 4 veckor. Cykeln kan kanske bidra lite här också.

Så nu ser den teoretiska planen ut enligt följande. 1 juni slutar jag röka, börjar pulverdiet och låter under en månad bli att dricka öl eller annan alkohol. Under den tiden med start redan nu cyklar jag till å från jobbet. Det känns som en jobbig men genomförbar plan, eller är jag ute å cyklar?

söndag, maj 08, 2005

Misshandlade ledare

Det finns meningar som ibland hänger sig kvar i huvudet på ett retfullt sätt. Som en skiva som hakat upp sig, som ett eko som inte vill dö ut. I början av denna vecka inleder Johan Hakelius sin krönika i Aftonbladet med:
Något av det viktigaste vi gör är att bestämma vilka det är synd om.
Jag retar mig på den meningen därför att den är så cynisk. Samtidigt innehåller den ett viktigt spår av samhällskritik som jag inte bara vill springa förbi. Vårt kollektiva medlidande och vår sympati riktar sig ibland åt vansinniga håll. Istället för att se orättvisor och grymheter i världen runt omkring oss riktas våra insatser mot företeelser som apan Ola eller den mordhotade kaninen Toby.

Men hur mediehajpade just den här typen av märkliga solidaritetsföreteelser än är så är det svårt att skratta rått åt dom. Det visar kanske på att vi i det moderna välfärdsamhället upplever oss ha tid och råd att snöa in på oväsentligheter. Och det finns trots allt inte minsta ont i att försöka rädda en schimpans eller kanin.

Att manipulera fram den typen av missriktade opinioner är däremot ofta lika cyniskt som Johan Hakelius krönikor brukar vara. Jag blev överlycklig när Mats Svegfors, dåvarande chefredaktör på Svenska Dagbladet, vägrade publicera pg-numret till insamlingen för apan Ola, utan istället valde att publicera en lista på pg-nummer till insamlingsorganisationer som dagligen räddar människor.

Men vilka ska vi egentligen tycka synd om den här helgen? Erik Slottner, den avsatte KDU-ordföranden är en kandidat som lanserats både av media och på den här bloggen. En öppet homosexuell ung kristdemokrat som tar strid för värderingar som främjar tolerans och som blir avsatt av mörka högerkrafter är det väl synd om? Nej, jag tycker faktiskt inte riktigt det. Erik Slottner valde att kandidera till ungdomsförbundsordförande i ett, när det gäller tolerans mot avvikande, mycket snålt parti. Han gav sig in i leken, drev sin linje och förlorade. Det är inte särskilt förvånande, men det är heller inte synd om honom. Det är faktiskt inte synd om de som förlorar i demokratiska val.

Men Annika Billström, henne är det väl i alla fall synd om? I Ekots lördagsintervju framträder ett finansborgarråd i Stockholm som uppenbarligen också är ifrågasatt av sina egna. Men även om det är olyckligt ur partistrategisk synvinkel och även om det är svårt att se några stora politiska skiljelinjer mellan henne och hennes kritiker så är det inte synd om Annika Billström. I en demokrati måste man ha rätt att ifrågasätta sina ledare, även under deras mandatperiod. Ingen bör få växa sig så stor så att han tror sig oersättlig.

Än så länge har dessutom bara Annikas story hörts i media, jag blir mer och mer nyfiken på att höra från de som anklagas för att försinka beslut, hota och ta sig fram med manliga härskartekniker. Det är ju uppenbart att Annika Billström tycker att denna debatt ska föras i media, är det då inte dags att den blir lite mer allsidig?

Det finns uppenbarligen en sida i denna konflikt som är helt ohörd, jag börjar känna att det är synd om dem.

fredag, maj 06, 2005

Valet mellan höger och höger

Idag avgjordes ordförandevalet i KDU, Kristdemokraternas ungdomsorganisation. Valet stod mellan en kandidat från den nyevangeliska högern - Ella Bohlin - och en kandidat med rötter i det bruna nätverket Engelbrekt - Charlie Weimers. Du kan bland annat läsa mer om valet på Expressens hemsida.

Ordförandestriden har sin grund i att KDU inte klarade av att acceptera den nu avgångne ordförandens Erik Slottners homosexualitet och tydliga ställningstagande i striden kring åtalet mot pastor Green. KDU ser nu ut att ta en skarp sväng mot höger, även om jag personligen föredrar kristen konservatism framför den mörkblåa (ljusbruna) nationalism jag tycker mig se hos Weimer.

Så grattis Ella, du är nu ordförande för det minst toleranta ungdomsförbundet bland riksdagspartierna i Sverige. Är det något du tänker utveckla eller avveckla?

onsdag, maj 04, 2005

Ny såpa: Bloggarna

Scen 1: En kvällstidningsredaktion i mörker. Över några skrivbord lyser lampor. Datorerna surrar. En vägg lyses upp av ett blekt gråblått ljus från en dataskärm.

Kameran glider genom lokalen, man ser den mycket unga reporten bläddra igenom sin Gucci-väska, hon plockar upp ett papper, nej en plåtbit ur väskan, vänder sig mot datorn och skriver. En annan ung reporter sätter sig ner framför sin dator, han har just varit på fest, men den var tråkig så han gick upp för att sätta sig att skriva.

Kameran fortsätter till en del av lokalen där det ligger travar med kulturtidskrifter, de flesta olästa, där sitter en medelålders man fullt upptagen med att skriva långa djuplodande dagboksanteckningar.

Här kommer presentationstexten inzoomandes:

Expressen proudly presents
The bloggers

Scen 2: Kameran glider så där snyggt, som i Vita Huset ut genom fönstret, panorerar över Stockholm och in genom ett annat fönster. Där sitter en sliten mamma framför sin dator och chattar på MsN samtidigt som hon i den andra handen håller en glad och uppspelt tvååring. Kamrean glider ut igen och in i ett lite stökigt arbetsrum. Utanför arbetsrummet pågår fotografering till sköna hem. I arbetsrummet sitter en reporeter i övre medelåldern och ser frustrerad ut. Det är uppenbart att hon har svårt att förstå vad hon håller på med.

Scen 3: Som i den coola teveserien 24 får vi nu fem inklippta bilder på huvudpersonerna Ebba, PM, Per, Linda och Cecilia. De har ingen fysisk kontakt med varandra men vi får deras tankar upplästa med karaktärenas egna röster. Som i ett sammelsurium kommer replikerna:

Per: Dålig frukost, dålig recention. Journalistik kan allvarligt skada sina utövares psykiska hälsa.
Cecilia: Jag vill inte vara i tiden, är det verkligen bra att vara i tiden? Är det riktigt ödmjukt? Jag vill vara ödmjuk. Dom tvingar mig att sitta här, cheferna och tidsandan alltså.
Ebba: En inbjudan i plåt, till SJ, nej det är verkligen inte i tiden. Knappast hippt. Men det är ju Bindefeldt, men nej jag tror inte det.
Linda: Det bästa med att bo i en förort är att man inte får så många Bindefeldtsinbjudningar, å att man får vara ifred å att man kan titta på Tilde de Paula utan att skämmas
PM: Jag vill egentligen inte vara ledarskribent. jag vill vara sjökapten. Jag vill vara på en båt där det är begränsad sikt, regn och sydlig vind.
Ebba: Jag vill också vara så där kul å säga att jag vill vara båtkapten fast det vill jag egentligen inte, jag vill ha en ny Gucciväska.
Linda: Hur hinner du med att vara på sjön också PM, du har ju så mycket annat att ta hand om, barn och krokodiler och sånt.
Per: Jag behöver inte vara kapten på en båt. Det regnar överallt där jag är ändå. Särskilt om Pelle Wendel är med. Som kulturredaktör får man aldrig ha roligt
PM: Jag hinner inte heller med att ha roligt, men min pappa hade det värre och han hade det inte så kul han heller.
Cecilia: Jag har inte heller kul, ingen Gucciväska har jag heller och det var länge sen jag åkte båt. Det var länge sen jag skrev nått på bloggen också.

Scen 4:
Utanför Expressens redaktion sitter en helt vanlig snart medelålders man. Han vänder sig till kameran, tittar rakt in i linsen och frågar: Vore det inte roligare om de som med hjälp av så stora resurser kan nå en jättepublik var lite mindre intresserade av sig själva och kanske rent av tog del av allt det som gjort bloggandet så populärt?

Epilog: Pilotavsnittet av The bloggers fick aldrig några efterföljare. Efter sex veckor lades projektet ned. Det hade en negativ inverkan på Expressens läsare, marknadsandelar tappades, vinsten för Bonniers sjönk. Idag har PM en egen blogg som han sköter själv och där han länkar till andra bloggare och svarar på kommentarer, Ebba gick ihop med några andra tjejer kring Stureplan och startade en kul blogg om Mikael Bindefeldts väskor, eller nått. Linda och Cecilia fortsatte skriva krönikor. Per öppnade en kulturtidskrift och har han inte slutat läsa så sitter han där än.

Vilka är de viktigaste hjältarna i historien?

Herregud, jag har knappt kunnat sova. Vilken underbar, oskuldsfull, vacker, kunskapstörstande och lite naiv fråga. Vilka är de viktigaste hjältarna i historien? Man önskar ju verkligen att Google gav den som sökte på frågan ett vettigt svar. Men det tror jag inte. Google börjar med att föreslå en länk till Maoistiskt Forum. Nu är ju hjältebegreppet ganska svårt. "It's all in the eye of the beholder". Den enes hjälte är ju någon annans tyrann. Men man vill ju så gärna kunna ge ett svar på en sådan fråga.

Så låt oss göra lite avgränsningar. Vad menar vi med viktig hjälte, och vad menar vi med historien? Med viktig hjälte antar jag att vi avser en person som genom egen drivkraft och extraordinära insatser förändrat och/eller förbättrat livet för en stor mängd människor. Med historien antar jag att vi, i dett fall, avser verifierbara händelser i förfluten tid och personer som inte längre finns bland oss. Hjältebegreppet utesluter då tillexempel inte Noa, ni vet han med arken, däremot utesluts han av historiebegreppet i detta fall. Hans existens är inte verifierbar. Jesus måste betraktas som något av ett gränsfall så låt oss för enkelhetens skull leta bland personer födda mellan år 0 och 1900. Det här drabbar en del potentiella asiatiska hjältar vill jag understryka, men det får vara så den här gången.

Sen kan man väl dela in hjältar i lite olika kategorier. Folkens hjältar som slagits för befrielse, vardagshjältarna som varit rätt person på rätt plats, de dumdristiga hjältarna som testar gränserna för vad människan kan åstadkomma är några förslag. Utifrån de kategorierna kan man ju börja göra listor.

Folkens hjältar

  • Jesus Kristus
  • Salah al Din
  • Engelbrekt Engelbrektsson
  • August Palm
  • Martin Luther King
  • Mahatma Gandhi

Vardagshjältar

  • Den där lille pojken i Holland som stoppade in ett finger i vallen mot havet (vad hette han, fanns han?)
  • Varje person som tar en HLR-kurs hos Röda Korset
  • Alla frivilliga i Läkare utan Gränser

Dumdristiga hjältar

  • Salomon August André
  • Amundsen
  • Thor Heyerdahl
  • Jurij Gagarin
  • Niel Armstrong

Jag upptäckte att det var svårt att sätta namn på vardagshjältarna, men jag tror ändå att jag nominerar den kategorin till historiens viktigaste hjältar. Två dikter med hjälteanknytning har surrat i mitt huvud medan jag skrev det här. Jag pillar ner dom också för eftertankens skull.

Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.
"Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!"

...

Där slog så stort ett hjärta
Uti hans svenska barm,
I glädje som i smärta
Blott för det rätta varm.
I med- och motgång lika,
Sin lyckas överman,
Han kunde icke vika,
Blott falla kunde han.

(Två verser ur Esaias Tegnérs Karl XII)

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

(Stig Dagerman)

Berätta gärna för mig vilka du tycker är historiens viktigaste hjältar.

En udda och självgod betraktelse

Det här ska egentligen inte handla om fotboll men jag kom just hem från en trevlig kväll. Bajen spelade visserligen bara oavgjort mot MFF, men spelet i den andra halvleken var riktigt bra. Jag undviker av diplomatiska skäl att säga vad jag tycker om domarinsatsen. Så vi lämnar det ämnet.

När jag kom hem så satte jag mig vid datorn för att titta om någon trevlig person kommenterat min blogg och slänga en flukt på statistiken. Då ser jag att någon via Google har sökt på "vilka är de viktigaste hjältarna i historien" och hamnat på min blogg. Märkligt tänkte jag, jag har ju inte skrivit om så mycket historiska hjältar, än, ska väl tilläggas, men Google har ju ingen tidsmaskinfunktion.

Hur som helst, jag kollade upp det där och insåg att jag (eller snarare min blogg) hamnade på 31 plats om man söker på "vilka är de viktigaste hjältarna i historien". Jag suger åt mig som en svamp och tänker inte redovisa varför det slumpade sig på det sättet. Vill någon efter detta betrakta mig och mina tankar som viktigast i historien, så gärna för mig. :-)

Mundus vult decipi, ergo decipiatur

Världen vill bedragas, låt den då bedragas

tisdag, maj 03, 2005

En bloggare är född

Bloggosfären har idag begåvats med (åtminstone) en ny bloggare på sin vänstra halva. Det är stockholmspolitikern Johan Sjölander som har börjat blogga. Johan har varit ordförande i Stockholms SSU-distrikt, ej att förväxlas med Stockhlolms läns dito, han har suttit i SSU:s förbundsstyrelse och är idag landstingspolitiker och lokalt aktiv i Hässelby.

I sin allra första bloggning försöker han reda ut hur det kommer sig att han tänker på tangomusik och elaka poliser när någon nämner Kristdemokraterna.

Du ska vara varmt välkommen till bloggosfären Johan!

Om ditt och datt

Jag bjuder på några reflektioner ur kvällstidningarnas sköna värld, det är alltid lika fascinerande. Man får väl ta det i någon slags viktighetsordning.

Prins Albert har inte bara ett okänt barn utan två. Det framgår om man som jag läser bägge kvälltidningarna. I Expressen är det okända barnet en 13-årig dotter som heter Jazmin och bor i Palm Desert. I Aftonbladet är det okända barnet en 2-årig kille som heter Alexandre och bor i Paris. Det verkar som Ingemar Stenmark och Anja Persson kan andas ut. Monaco kommer att finnas kvar, även efter Albert.

Expressens ledarredaktör PM Nilsson startar blogg. Det är väl bra det. Jag gillar PM, han skriver bra och är ofta tydlig. Men han vill inte ha kommentarer på sin blogg och han länkar inte till några andra bloggare än de som jobbar på Expressen. Om han precis som PJ Anders Linder tänker använda sin blogg som envägskommunikation förstår jag faktiskt inte varför han besvärar sig. Han har ju redan ett envägsforum till förfogande.

Både Aftonbladets och Expressens ledarsidor kommenterar de borgerliga budgetarna som lades fram igår. Jag har vare sig läst dem eller sett presskonferenserna så jag ska vänta lite med att själv kommentera innehållet. Däremot konstaterar jag att när "push comes to show" så är det svårare att presentera ett enigt budgetförslag. Det är klart att alliansen är ett PR-trick, har någon någonsin trott något annat? Skickligare genomfört än någonsin får man ändå lov att säga, hittills.

Anna-Lena Lodenius skriver en viktig debattartikel på Aftonbladets oläsliga debattsida idag. (Tur att den finns på nätet) Debattartikeln visar rätt tydligt hur samhällets resurser oftast blir större för män än för kvinnor. I detta fall handlar det om att AMS spenderar 10 miljarder mer på arbetslösa män än på arbetslösa kvinnor. Det får en att fundera.

Jag hoppas att ni som läsare upplevde att viktighetsordningen i denna notis var upp-och-ner.

Låt oss rösta i sakfrågan

Sören Wibe, socialdemokratisk riksdagsman och ledande figur i "Socialdemokratiska EU-skeptiker", har börjat en namninsamling inom partiet för att få ihop en medlemsomröstning om en folkomröstning om EU:s nya "konstitution". Om detta debatterades i morse i radions P1-morgon.

Det finns inget fel i att låta partiet gå till omröstning i viktiga frågor, men den här gången skjuter man sannerligen vid sidan av målet. Ska vi ha en medlemsomröstning i partiet är det rimliga att partiets medlemmar får ta ställning till sakfrågan, alltså till fördraget själv och inte frågan om folkomröstning.

Inför inträdet i EU var det socialdemokratiska partiet, som flera andra partier, djupt splittrade i frågan. Man valde då att lägga frågan utanför valrörelsen 1994 för att istället anordna en folkomröstning. På det sättet slapp man ta benhård ställning i partiapparaterna och skjuta frågan till folket. Jag menade då, och menar nu, att det var ett fegt och olyckligt beslut.

Den representativa demokratin hade mått bra av att frågan behandlades i riksdagsval. Partierna och kanske särskilt sossarna hade mått bra av att frågan tydligt avgjordes på en kongress. Istället har vi hamnat i en situation där splittringen från 1994 har följt med elva år fram i tiden.

Jag har tidigare bloggat om att jag tycker folkomröstningar är ett instrument som ska användas mycket varsamt och sparsamt. Däremot tycker jag det finns en poäng när fördragskritikerna nu påpekar att frågan varken kommer att avgöras i riksdagsval eller folkomröstning. Det är en svaghet och det tycker jag man ska vara medveten om.

Jag är därför villig att stödja en medlemsomröstning i själva sakfrågan. Ska SAP ställa sig bakom fördraget eller inte? Däremot kommer jag aldrig att medverka till en folkomröstning som bidrar till att bibehålla splittringen i partiet och försvaga den representativa demokratin.

måndag, maj 02, 2005

1:a Maj i ett annat perspektiv

Jag var en gång i tiden ordförande för socialdemokraterna i Vantör. (Vantör är stadsdelarna Hagsätra, Rågsved, Högdalen, Örby, Bandhagen och Stureby i södra Stockholm.) Vi kämpade och slet för att det lilla men naggande goda lokala demonstrationståget mellan Hagsätra och Högdalen skulle överleva. Många partivänner var beredda att ge upp. Det skojades om att när orkestern är större än antalet demonstranter är det väl bäst att lägga ner.

Den lokala demonstrationen har överlevt och idag bloggar Veronica Palm om den speciella känsla det är att gå i ett litet demonstrationståg i förorten, långt från kamerorna, mediafokus och maktspel.

Arbetarrörelsen är inte död, den rör ju på sig.

När föraktet blir dygd

Är förakt och hat mot politiker en sund folklig reaktion som bara är nyttig i demokratin? Ja, svarar Expressens krönikör Natalia Kazmierska i dagens krönika som gör mig riktigt ledsen och faktiskt en smula förbannad.
Och jag är helt övertygad om att Sverige mår bra av att äckelbomba och dissa Görans gäng. Det är helt normalt. Det är i alla fall mycket bättre att förakta sina politiker än att lyda deras minsta vink och tro blint på riksdagens ovanligt rena själar och trivselgosa i deras Palmemjuka knän.
Nu vet jag ju inte vad "Palmemjuka knän" är, men resten av texten förstår jag. Det är väl helt i sin ordning att kritisera och vara misstänksam mot människor med makt. Det gör jag och det är jag själv. Men om vi vill ha ett demokratiskt system där vi kan välja mellan politiker och värderingar av olika sorter och schatteringar så behövs det ju några som faktiskt ställer upp på att bli valda.

Om utgångspunkten för den som vill ställa upp i ett politiskt val är att bli hatad och föraktad så tror jag det kommer att bli svårare och svårare att rekrytera normala människor till förtroendeuppdrag.
För jag är elak mot alla politiker och jag tycker att fler borde köra på den hatgrejen också.
Nej, Natalia, jag tänker inte köra på den hatgrejen tillsammans med dig. Jag tänker fortsätta att respektera och i vissa fall beundra de kvinnor och män som lägger ner tid och energi på att försöka förändra och förbättra världen där vi bor. Och om du av någon anledning skulle hitta hit till min blogg får du gärna svara på de här frågorna:
  • Vill du att vi ska ha några politiker att välja på på valdagen, eller vill du ha något annat sorts system?
  • Tycker du att man ska hata och förakta alla sorters människor som försöker påverka världen, som krönikörer till exempel?
  • Skulle du själv kunna tänka dig att ställa upp i val och skulle du i så fall förakta dig själv?
  • Känner du någon politiker, och i så fall föraktar du den personen eller spar du föraktet för dom du inte känner?

söndag, maj 01, 2005

En viktig reform

Enligt Svenska Dagbladet har Göran Persson idag aviserat en tandvårdsreform. Regeringen vill att det ska bli billigare för människor mellan 20 och 30 år att gå till tandläkaren. Det är ett välkommet steg framåt, om det nu blir av, jag tycker mig ha hört det förut.

Tandhälsan är idag ett våra mer påtagliga klassmärken. Det är orimligt att just tänderna ska stå utanför den allmänt finansierade vården. Att ge unga människor tillgång till en billigare tandvård är ett steg framåt, men på sikt måste reformen utvidgas till att gälla fler.

Dags att springa stafett

Nu är Magnus tankar anmäld till blogstafetten. Jag blev lottad som nummer 13 i ordningen och har hamnat precis mitt emellan två så enorma bloggar som Chadie och Annica Tiger. Det förpliktigar.

Nu väntar jag bara andäktigt på första inlägget i stafetten. Det är Sara på Hedgehog in a storm som ska skriva på ämnet "Därför blir jag så berörd av melodifestivalen".

När de egna argumenten inte räcker

Centerns käcke nyliberale spelevink, nej inte Erixon - Fredrick Federley, är en man med ett inte särskilt utvecklat sinne för humor. Allt man behöver göra för att roa honom riktigt mycket är att utge sig för att vara känd socialdemokrat och sen skriva riktigt mycket skit, gärna felstavat. Det är lite grann som att säga bajs till en femåring.

Sent igår kväll "hittade" han, som av en slump, en "kul blogg". Fredrick tror att det är Göran Perssons egen blogg. Det är förstås ytterligare en av dessa fejkbloggar där någon ska sitta å sprida politisk dynga i annans namn. Vi har sett det förr, men Fredrik är road, eller så har han varit jätteduttig å gjort alldeles själv.

Jag börjar inse att jag vid 35 års ålder är en politisk dinosaurie. Idén om att möta motståndarens bästa argument är död. Tanken på att själv stå upp för sina åsikter och våga argumentera för dem är förlegad. Vi är på väg in i en era där den svenska politiken ska klafsa omkring i ett träsk av negative campaigning. Det gör mig deprimerad, men Fredrick han tycker det är skitkul.

Kul bloggar vi ser fram emot inför valet - Hela listan

  • Reinfeldts barometer - gissa min åsikt idag!

  • Göran Hägglunds blogg - mina tips för dig som vill fortsätta vara anonym

  • I badkaret med Maud - Kändisar som vill bada med mig, alla tre.

  • Leijonkungens skönhetstips - så får du två (2) ögonbryn

  • Ohlys klottermur - En nostalgitripp till Berlin

Jag är verkligen ledsen men jag kommer inte på något i närheten av kul man kan fejkblogga om som "språkrör". Mitt tips är att det inte dyker några fejkbloggar om miljöpartiet.

Kul va, Fredrick? Kan du säga diarré?